När man talar om den nordamerikanska staden Miami, då kommer gärna associationer som ”Miami Vice”, en deckarserie från 1980-talet, med deckarparet som spelades av Philip Michael Thomas och Don Johnson. Det finns en annan person som också väcker anknytningar till Solens stad, den beryktade ”Tony Montana”, som spelades av Al Pachino i filmen ”Scarface” 1983. Båda, filmen och tv-serien sänder en mycket negativ bild av staden Miami, narkotika, brottslighet och mord. Utifrån det perspektivet kan man inte hitta något gott i den staden.
Men staden visar andra sidor som inte kommer med i filmer eller tv-serier, kanske därför att det inte säljer att tala om folk som arbetar hårt och kämpar för en bättre framtid för sig själva och de sina, som ibland lever bortom möjligheternas och drömmarnas stad.
Narkotika, brottslighet och mord kan inte vara det representativa för Miami, gör man en rundvandring i staden blir uppenbarligen religionen en av de mest representativa sakerna i Miami. Det är kanske omöjligt, i alla fall arbetsamt, att räkna hur många kyrkor det finns i staden, och om man kan se ett mönster där, då måste man slås av tanken att Miami är en from stad.
Det kan räcka att ta sig en tur till de olika kyrkor som finns över hela stan på en söndag, då skall man konstatera att det inte bara finns mycket folk som deltar i gudstjänsterna, utan även att söndagsgudstjänsterna blir många.
Men fromheten är inte, som här i Sverige, reserverad till kyrkorna, kommer man till en vanlig affär så kan man möta många fromma bilder som visar på affärsinnehavarens religiösa tillhörighet. En promenad runt de viktigaste köpcentra i staden blir utbudet av religiösa artiklar uppenbart.
Jehovas vittnen syns mycket överallt runt i staden, särskild på de platser där det finns många affärer. På de platserna brukar det vara otroligt mycket folk. Det finns inte bara kristna i Miami, även muslimer och buddister. Kanske alla religioner är representerade, men eftersom staden är så stor är det svårt att riktigt bilda sig en uppfattning om den saken..
Lika rikt representerad som kristendomen är också den kubanska santerian, en synkretistisk religion som är en sammanblandning av afrikanska naturreligioner från Västafrika, särskilt Nigeria och den katolska helgonkulten. Denna religion har fått en stor spridning i USA, Latinamerika, Europa och även Sverige, tack vare de kubanska flyktingar som flyr Castroregimen. I Miami känns det att santerian är en del av staden, om man räknar de många botanicas, affärer för santerians artiklar.
Miami är en stad där man också kan bli helig, det är kanske den aspekten, den religiösa, som borde tas fram och därför borde inte ”Scarface” vara representativ för Miami.
Jehovasvittnet: Är religionen en kraft för fred?
Men ”Scarface” är inte något nytt fenomen, i 1932 kom en film med samma namn och som var grunden till den som skapades 1983, då var det i stället för en kubansk flykting, en italiensk invandrare, spelad av Paul Muni. Så kan kulturen och media skapa eller fördjupa fördomarna mot en viss folkgrupp, och samtidig försumma andra karaktärsdrag i samma grupp, som deras andliga och religiösa liv.
