Patrick Mattsson, en ung man katolik som har sitt andliga ursprung i Svenska kyrkan, talar om sin väg till Katolska kyrkan. Han berättar om sin tid på det katolska prästseminariet i Sverige och sin upplevelse av församlingen på Gotland både i den katolska och den svenska.
Den världsliga makten och Kyrkan har många gånger i historien gått hand i hand. Det som är överraskande är att det nu är vänsterregimerna som räcker ut handen till kyrkan, vänstern som alltid har varit den erkända fienden. Men det finns andra synvinklar för att betrakta denna problematik, att det kanske är så att Kyrkan visar på de skillnader som finns mellan den politik som förs och den barmhärtighet som man borde visa mot de människor som drabbats av olycka och sjukdom.
Den uppfattningen borde gälla alla människor. Det är väl grunden till kärlek till fienderna, man borde betrakta de personer som finns bakom sjukdom eller lidande. Om man bekänner sig som kristen, då borde man sträva efter att förstå att man skall be för den person som drabbats, om det inte är fall där man kan hjälpa till med något materiellt för att lindra lidandet. Det kan vara en stor uppmaning om man tänker på alla känslor som sådana situationer kan framkalla.
Jesus uppmanar dem som följer honom med följande ord: älska era fiender och be för dem som förföljer er (Matt 5:44). Man kan väl uppfatta det som att man inte blir glad över att se dem som har gjort illa på ett eller annat sätt, men här menar Jesus säkert att erkänna Guds inneboende närvaro även i den som man uppfattar som fiende.
I Hugo Chávez och Fidel Castros fall kan man väl erkänna denna Guds inneboende närvaro och samtidig behöver detta inte krocka med det sätt man ser dem, Chávez och Castro, politisk. Ja, man kan inte önska sig och arbeta med fredliga medel för att få bort dem från makten utan att erkänna Guds närvaro i dem.
Den 21 juni publicerades en artikel om abort i bloggen ”Katolska livet”, skribenten anses ha en koppling till S:ta. Birgittas katolska församling i Norrköping. Den artikeln gick runt i Facebook och lyckades genom en av mina kontakter hamna som en länk på mitt konto. Till min överraskning fick jag se en bild som framställer ett styckat foster efter en abort.
Jag har ställt mig en rad frågor om på vilket sätt det är etiskt att presentera abortproblematiken. Kan man visa en sådan bild som framställer styckade foster? Situationen kan ses från två perspektiv, ett katolskt och etiskt perspektiv och ett journalistiskt perspektiv.
Från ett katolskt perspektiv borde man tänka på att en död kropp som har tillhört en mänsklig varelse borde behandlas med respekt. Jag kan tänka mig att om någon journalist visar ett styckat lik i en bild till en av sina artiklar, vilken reaktion skulle den artikeln få? Om det inte är en sensationstidning eller journalist skulle bilderna inte få så mycket reaktionen, men om man vänder på saken och om bilderna publiceras av en mera seriös tidning skulle reaktioner från läsarna säkert vara mycket stark. Man anser att det finns en värdighet som man måste iaktta även för de döda, man borde behandla dessa kroppar med respekt.
Med en inneboende liknande värdighet borde man betrakta fostrens döda kroppar. Att visa det tillstånd som ett foster har efter abort i publicerade bilder är som att visa vuxna döda kroppar. Undrar vem som kan, med gott samvete, om man bekänner sig som kristen, visa ett styckat lik offentligt.
Man kan fråga sig vilket syftet är med att publicera sådana avskyvärda bilder, mer än att störa eller framkalla känslor hos människor. Det kan argumenteras att denna metod hjälper till att göra människor mera medvetna om abortproblematiken, och jag har hört att det efter nazismen fall var mycket effektivt att visa bilder på döda kroppar som påträffades i koncentrationslägren. En parentes: att visa de döda kropparna i sig stoppade inte grymheterna i världen, inte minst i Europa, som till en stor del sedan hamnade under kommunismens ok. Det har inte heller satt stopp för den nationalsocialistiska ideologin, som mycket väl kan vara den som står bakom abortpolitiken i Europa och runt hela världen.
Abortfrågan handlar inte bara om fromma tankar eller att bekräfta sig själv som en militant katolik inför andra katoliker. Det är en kamp som börjar precis hemma i Kyrkan och som borde ha ett andligt och förnuftigt perspektiv. Man borde våga öppna Kyrkans portar och gå över gatan för att möta samhället, inte med avskyvärda bilder på styckade foster, utan genom argumentations utifrån en förnuftig grund.
