onsdag 20 juni 2012

p Rainer Carls: Jesus, dina liknelser stämmer inte


Förra söndagen, 17 juni 2012, var jag på Högmässan i S.ta Eugenia kyrka, pater Rainer Carls S.J. celebrerade och predikade. Evangelieläsningen var denna dag hämtad från Markusevangeliet 4: 26-34, liknelsen om den växande sådden. Pater Carls ställde i sin predikan relevanta frågor, som t.ex. hur vi ska förstå de liknelser Jesus berättar: stämmer inte Jesu liknelser?

torsdag 7 juni 2012

Katolska kyrkan och Nationaldagen i Sverige

IMG_5113

Idag, 6 juni, firades Nationaldagen även i kyrkan, en särskild gudstjänst ägde rum i Sankta Eugenia kyrkan kl 9:30, pater Erwin Bischofberger var celebrant. Han höll ett kort tal vid inledningen av gudstjänsten som var bra att lyssna till. Pater Bischofberger talade om de tre medborgarskap som varje katolik har. Det första har att göra med vår tillhörighet till kyrkan, Katolska kyrkan, det andra är det som gör oss till medborgare i en stat, idet land vi lever i, och det tredje, det som gör oss till medborgare i Guds rike. De andra medborgarskapen är tillfälliga och förbereder oss för medborgarskapet i himlen.


IMG_5102

Pater Bishopsberger uppmanade till bön för det land vi lever i, Sverige. Ett land som för några katoliker är det gamla hemlandet och för andra det nya. Och i det här landet lever vi och utvecklas som katoliker utan att drabbas av förtryck eller förföljelse. Som pater Bischofberger påpekade, det finns länder där denna utveckling inte är möjlig och där de kristna lever under svåra förhållanden, även riskerar sina liv när de utövar sin tron.

I den Katolska domkyrkan i Stockholm firades en gudstjänst, kl 11:00, med anledning till Nationaldagen. Efter det öppnades kyrksalens portar för att bjuda på en lite mottagning där man sjöng den svenska nationalsången. Där upprepades samma budskap, att be för det land som vi som katoliker lever i.

måndag 4 juni 2012

Benedictus XVI och marxismen på Kuba

 

 http://www.radionuevitas.icrt.cu/images/rsgallery/display/20120327JLG_03.jpg.jpg               Foto: Radio Nuevitas

Benedictus XVI hade ett mycket kontroversiellt svar till journalisterna i Mexiko några timmar innan han landade på Kuba. Många uppfattade hans svar som en direkt referens till Kuba. Han sade att: ”Det är i dag uppenbart att marxistisk ideologi, såsom den utformats, inte längre svarar mot verkligheten.” Kubanska regeringens svar till Benedictus liknade inte det traditionella i sådana fall. Den kubanska utrikesministern talade alltför vänligt om Benedictus.


Vad sade egentligen Benedictus XVI i sitt uttalande?  Benedictus uttryckte inte i första hand ett politiskt budskap, trots att svaren till journalisterna tolkades som politiska. Han konstaterade hur marxismen förhåller sig till vår värld idag.

För att kunna förstå vad Benedictus XVI ville uttrycka borde man göra en distinktion i svaret.  När Benedictus talar om ”den marxistiska ideologin” och ”så som den har utformats” kan man förstå detta som en enda sak. Men, det finns två mönster här i det Benedictus menar ”marxistisk ideologi” och i ”så som den har utformats”. I den första, ”den marxistiska ideologin” talar Benedictus om essensen i den marxistiska ideologin. Den andra, som talar om hur den ideologin ”har utformas”, blir ett svar på hur dåtidens problematik bemästrats i olika samhällen.

Benedictus XVIs uttalande talade mycket om den situation som den kubanska regimen har: Det ideologiska tomrummet som den kommunistiska processen befinner sig i. När det påvliga flygplanen landade på Santiago de Cuba upplevdes av många som om Benedictus XVI skulle komma för att ta något eget i besittning. Man undrade om det inte var en kommunistisk stat  man såg. Många förställde sig att Benedictus, tillsammans med biskopskonferensen på Kuba, skulle ta över Departamento de Orientación Revolucionaria, den ideologiska avdelningen för Kubas kommunister.

Det kommunistiska systemet är inte sig likt  längre. Förändring kan upptäckas t.ex. i språket som den kubanska regering använder i svaret till Benedictus påstående om marxismen. I det svaret utelämnades den revolutionära retorik som många gånger använts för att angripa Katolska kyrkan. I den fokuserar man på religionsfrågan på Kuba som en klasskamp.  Men märkligt är att den retoriken lever kvar i Sveriges, exempel på det är en artikel som den svenska ambassadören i Vatikanen, Ulla Gudmundson, har skrivit om Benedictus XVI:s besök till Kuba: Guds man i Havanna – påven på Kuba.

Hon beskrev spänningarna mellan kommunisterna och kyrkan på följande sätt: att “landets vita över och medelklass var de samhällsskikt som bar upp katolicismen”. Att “Katolska kyrkan associeras med kontrarrevolutionära krafter” och att det bidragit kraftigt till att misskreditera katolska kyrkan inför kommunisterna. Associeringen med ”’kontrarevolutionära krafter’ bidrog naturligtvis kraftigt till att misskreditera den katolska kyrkan i Castroregimens ögon”. Hon använder som källa en av Kubas Vatikanambassadörer för att bekräfta den bilden av kyrkan på Kuba. Artikel publicerades i tidskriften Signum 3/2012 och i Utrikesdepartamentets hemsida .

Ulla Gudmundsons sätt att formulera sig kan diskuteras, framför allt när historien talar om att de flesta präster, biskopar och nunnor utvisades från Kuba med tvång. Också, påståendet om att det som bar den Katolska kyrkan på Kuba var överklassen håller inte. Det fanns ledande präster som inte tillhörde de högre sociala klasserna, många kommer från bonde- och arbetarklass. Agustin Roman, Miamis hjälpbiskop, och Eduardo Boza Masvidal är klara exempel.

Det kommunistiska systemet finns idag inte på Kuba i sin klassiska form, men  kan fortfarande omforma en del av det kubanska samhället. Men då, kan man väl fråga sig vad har Benedictus XVI:s besök till Kuba och hans ord om marxismen för betydelse?
Kuba är inte det enda land som upplever stark förändring och vars marxistiska system ändå överlever. Kina är ett exempel, landet har infört marknadsekonomi trots att de statliga totalitära strukturerna lever kvar.

För att kunna förstå Benedictus XVI:s agenda på Kuba och varför han talade på detta sätt om marxismen bör man se på vilken roll religionen spelar på Kuba. Man kan dra en parallell med det som händer i dagens Ryssland, där religionen har utformat samhället på samma sätt som marxismen gjorde under Sovjettiden. Regimen behöver en ideologin som kan samla folket, marxismen, så som utformades när Fidel Castro tog över makten, svarar inte mot regimens behov, inte heller samhällets.

Det som kan hända eller möjligen har hänt är att den kubanska regimen vill förändra sig för att kunna behålla sin ställning. Det är möjligt att båda systemen, det kinesiska och det ryska ,kan införas. För Katolska kyrkan blir det inte något nytt och det verkar som om Kyrkan och staten på Kuba kan vara nära den situation som Katolska kyrkan hade under Franco i Spanien. Kyrkan kommer att spela en avgörande roll i förändringen av det kubanska samhället, när marxismen, så som den har utformats, inte svarar mot det kubanska samhällets verklighet.