Kuba: Katolska kyrkan och förändringar

 

Pierre Schori.

Onsdagen 14 januari, i Latinamerikainstitutets bibliotek, vid Stockholms universitet, ägde paneldiskussionen ”Kuba och USA; vad sker nu?” rum. Det var ett tillfälle att diskutera det som ägde rum den 17 december 2014, efter 18 månader av hemliga samtal slöt USA och Kuba ett avtal som medför en historisk avspänning i ländernas relationer. Bland paneldeltagarna märktes kända namn som Pierre Schori, som man minns som Palmes nära medarbetare i internationella frågor, EU parlamentariker och svensk FN-ambassadör,  som
där behandlade det nya avtalet mellan USA och Kuba. Erik Jennische, Programchef för Latinamerika på Civil Rights Defenders, där han arbetar med demokratistöd till Latinamerika. Balkan och Östeuropa och René Vázquez Díaz, romanförfattare, översättare och kulturjournalist. Moderator var Fredrik Uggla, statsvetare, professor i latinamerikastudier och föreståndare för Latinamerikainstitutet.

Panelen.

I paneldiskussionen kom det som en överraskning att de flesta deltagarna var överens om att den katolska kyrkan på Kuba inte bara är den mest positiva oppositionella kraften i landet, utan även den som driver ett helt oberoende politiskt och socialt arbete. Katolska kyrkan kan förstås som en, fristående organisation från kubanska staten och oberoende av utländska påtryckningar och finansiering, argument som ofta används för att anklaga många av landets dissidenter.
 
I Sverige har man sedan länge intresserat sig för katolska kyrkan på Kuba, man vet att delegationer som representerar katolska kyrkan i Sverige reser till Kuba och ett resultat av de resorna är Havannas kardinal, Jaime Ortega Alaminos besök i Sverige i oktober 2000. Nyheterna om katolska kyrkan på Kuba publiceras ganska ofta i svenska tidningar och publikationer, på sistone har tidskriften Signum öppnat sina sidor för information om den kubanska kyrkan. Det finns åtminstone en präst i Sverige som fått vistas på Ön och skaffat sig berikande erfarenheter av arbeta i en kubansk församling.
 
De som var närvarande vid paneldiskussionen om Kuba fick också lyssna på ett vittnesmål från en kvinna, som rest till Ön som representant för den katolska kyrkan i Sverige. Hon presenterade sig som Britta Jakobsson, och berättade bland annat om sitt besök vid prästseminariet i Havanna. Hon berättade att det finns 55 unga män som studerar där och förberedes för prästvigning och av dem finns bara 4 som kommer från kristna familjer.

Britta Jakobsson säger att hon har varit på Kuba och besökte prästseminariet i Havanna.
 
Påven Franciscus är en person som uppskattas av många för sin roll i den utveckling som den kubanska situationen genomgått sedan USA har förändrat sin politik gentemot Kuba. President Barack Obama har tackat påven Franciscus för hans bidrag till det kubansk- amerikanska närmandet. Men, påvar visade sig inte vara så omtyckta bland åhörarna. Det fanns de som har visat  rädsla för följderna av påvlig inblandning i Kubas angelägenheter.. Den rädslan har, i första hand, att göra med den förrförra påven, S:t Johannes Paulus II, vilken ses som en som med stor kraft bidragit till att rasera kommunismen i Östeuropa. I det perspektivet kan man förstå rädslan hos gamla kommunister att katolska kyrkan kan bidra till att avveckla det som finns kvar av det kommunistiska systemet på Kuba.

Må de bidrag som katolska kyrkan har givit till att relationerna mellan Kuba och USA har förbättrats, visa för hela världen hur katolska kyrkan på ett konkret sätt kan arbeta för fred och försoning.

Svensk kyrkokör i Bologna

Italienska biskopskonferensens officiella tidning, Avvenire, 1från 2 oktober i år, gör uppmärksam en svensk kyrkokör presentation i  Santa Maria della Misericordia, Bologna, idag 17 oktober, kl 17:00. Kyrkokören, från St. Maria i Hälsinborg, leddes av Mats Hultkvist. Kvällens konsert är en del av ett program som den italienska församlingen har för att uppmärksamma sin egen orgel, byggts av don Vincenzo Faletti di Cremona, för ungefär 400 år sedan. Inträdet är fritt. 

Heliga Birgittas liv i amerikanska tv

Ian Murray, EWTNs regional manager för Europa och Mellanöstern.

  Representanter för den amerikanska tv-kanalen EWTN är nu på besök i Sverige, 16 och 18 juni, det är två toppkrafter, deras Europachef Ian Murray, och ansvarig för östra Europa, Iwo Bender. Katolsk observatör, en katolsk oberoende tidskrift från Sverige, hade bjudit till informationskväll om den katolska tv-kanalen grundad av en nunna, känd som moder Angelica. Informationskvälen ägde rum den 17 juni, kl 18:30, i Josefssalen, i den katolska domkyrkan invid Medborgarplatsen i Stockholm. Redaktör för Katolsk observatör, Ulf Silfverling, var kvällens presentatör.

Iwo Bonder, EWTNs ansvarit för östra Europa.

I ett mycket intressant och livligt samtal fick man en omfattande bild av EWTN:s arbete i Skandinavien. Sedan 2008 har några projekt bedrivits i både Norge och Sverige, och man har försökt att få till stånd en nordisk upplaga av den amerikanska TV-kanalen. Framtida planer finns även, både Ian Murray och Iwo Bender talade om planerna för att filma en dokumentär om Vadstena, för att lyfta fram den heliga Birgittas historia och liv.

Ulla Gudmundson och Dominik Terstriep samtalar om Héloïse, Abélard och Bernhard av Clairvaux i sta Eugenia

Ulla Gudmundson, f.d. ambassadör vid den Heliga Stolen och pater Dominik Terstriep sj kyrkoherden i sankta Eugenia församling, möttes den 8 maj för ett panelsamtal. Det utannonserades som Héloïse, Abélard och Bernhard av Clairvaux -tre personer i svårlösta konflikter på 1100-talet. Jag kunde vara närvarande under första delen av samtalet, och det som jag uppfattade som intressant var Gudmundsons sätt att betrakta Abélard och Bernhard av Clairvaux. Gudmundson finner i Bernhard en mystiker, kyrkopolitiker, och som en maktmänniska uppfattar hon honom, Abelard en logisk – analytiker, någon som är naiv vad gäller politik. Men för Gudmundson hade både en karisma med vilken de kunde dra till sig andra, men för två olika syften. Platsen för panelsamtalet var den stora kyrksalen i Sankta Eugenia kyrka, i hjärtan av Stockholm, som pater Dominik säger.

Första maj och religionen

 

Årets första maj hade jag möjlighet att se lite på stan hur politiska partier och fackföreningar hade ordnat med demonstrationer och kulturella aktiviteter. Som alla år marscherade en del människor genom staden, som en kyrklig procession, med sina politiska och sociala budskap. Religionen är faktisk något som inte direkt uppskattas i dessa sammanhang, men konstigt nog såg man här och där lite religiösa symboler. Två kunde jag dokumentera väl, en ung man som bar en judisk kippa och en annan som bar en bild av jungfru Maria på sin rygg.

Men ämnet religion är inte något främmande för arbetarrörelsen. Men, inte i den version som Broderskap, nu mera Tro och solidaritet, vill ge uttryck för, en sammanblandning av religion och kommunistisk ideologi. I Europa finner man fackföreningar bildade av katolska arbetare, de började existera redan på 1800-talet. Men kanske är det mest representativa exemplet på en katolsk arbetarrörelse fackföreningen Solidaritet. Den verkade i Polen under den kommunistiska och prosovjetiska diktaturen.

Här i Sverige har inte katolska kyrkan något stort inflytande, men den syns ganska tydligt på olika områden som kultur, universitet, och politik. Mer eller mindre uppmärksammas katolska kyrkan i svensk press, inte minst på grund av påvarna. Men samma uppmärksamhet finns inte hos den svenska arbetarrörelsen. Det är trots att de flesta katoliker i Sverige har invandrat i landet och en stor del av dem är arbetare som söker efter bättre livsvillkor.

En katolsk fackförening skulle förmodligen vara ett alternativ till de stora etablerade fackföreningarna, som LO och SAC. Men kanske är det för mycket att drömma om en katolsk fackförening. Mer realistiskt kan det vara med en första maj där katolska arbetare kan marschera genom Stockholm under en (inte så röd) katolsk fana. Det blir också ett annat sätt att göra katolska kyrkans plats i det civila samhället mera tydlig.

Påskoktaven och katolsk kultur i Stockholm

Kulturnatten var mycket livlig i S:ta Eugenia kyrka i år, det var ett sammanträffande att den inföll vid slutet av påskoktaven, lördagen den 26 april. Stockholms kulturnatt visade i vilken utsträckning S:ta Eugenia församling är en levande del av stan. Jag kunde delta i inledningen att kulturnatten kl 18:00 på kyrktorget, där man välkomnade kvällens besökare med musik från en etiopisk – eritreansk grupp, som bl.a. spelade den musik som de spelar på gudstjänsterna.

Det fanns en del andra aktiviteter på programmet, programledaren Mark Levengoods läsningar ur Bibeln, ett rum för samtal där man kunde ställa frågor till en nunna, Birgittasyster Beata Rohdin, och en präst, jesuitpatern Rainer Carls. Kyrkoherden medverkade vid olika tillfällen, han talade om Georges Bernanos och deltog i en panel med ledarskribenten på DN Erik Helmersson för att samtala om Gud och gudarna. Det fanns också teaterföreställningar och självklart kunde det inte saknas fromma moment, i form av musik med Eugenia Goes Opera och även meditativa heliga danser. Som avslutning hölls kompletorium, för att överlämna kulturnattens besökare i Herrens hand.

                         Wiesbadener Knabenchor

Påskoktaven bjöd också på andra kulturella aktiviteter, som i domkyrkan tisdagen den 22 april, när kvällens mässa överraskade med en magnifik musik. Det kom plötsligt massor av fint klädda människor som satte sig i en bestämd ordning och sjöng under olika moment av gudstjänsten. Efter mässan stod hela kören i den gamla delen av kyrkan och delade med sig av sin musik. Kören sjöng Vivaldis Gloria, med hjälp av en fantastisk countertenor. Kören presenterades som Wiesbadener Knabenchor, och den kommer alltså från Wiesbaden i Tyskland.

Påskvakan 2014

Gudtjänsten är också känd under namnet Påskvakan, och den äger rum under den heliga natten till påskdagen. Denna högtidsvaka firas som en väntan på Herren, något som skall påminna de troende om den tjänare som väntar på sin Herres återkomst. Den har fyra delar, den första kallar man lucerniarium eller ljuständning, till den följer den andra, läsningsliturgin, i en tredje förnyas doplöftena från alla troende och nya kandidater döps, och en fjärde som inrymmer den eukaristiska liturgin.

I de rekommendationer som man finner i missale sägs att påskvakan skall börja på natten, vid den stund då mörkret faller, men kan inte fortsätta hur länge som helst, som fram till söndagens gryningen.

Det man möter den dagen när man kommer till kyrkan är att påskelden är förberedd på en säker plats utanför kyrkan. All belysning har släckts ner och kyrkan ligger i mörker. I S:ta Eugenia tas elden in på kyrktorget och prästerna ställer sig i tysthet framför den. Därifrån hälsar prästen församlingen och förklarar påskvakans innebörd, och då har årets stora gudtjänst börjat. Elden välsignas och det nya påskljuset tänds, och därefter tågar prästerna och kyrkfolket in i en mörklagd kyrka.

Diakonen Anders Wickströms predikan

I gudstjänsten läses sex läsningar, det är tre mindre än vad missale romano rekommenderar. Till den följer dopliturgin, det är det liturgiska momenten för dopet, i fall det finns dopkandidater, och förnyelse av doplöfterna. Prästen välsignar doppvattnet, han sänker ned påskljuset i dopfunten. Efter förnyelsen av doplöftena går prästen runt i kyrkorummet och stänker påskvatten på församlingen.

Mera bilder från Påskvakan, tryck här