Predikan av biskop Anders Arborelius: Allt som vi inte gör i tro är synd, enligt Sankta Teresa av Avila

Predikan av biskop Anders Arborelius om Tron i Sankta Eugenia kyrkan, 12 oktober 2012.

p Rainer Carls SJ talar om bön och apostolat

Trons år startade med en föreläsning om bön i Stockholm. Den 11 oktober på kvällen, bjöd Böneapostolatet in till en kväll med p Rainer Carls SJ som talade på temat Bön och apostolat i Stora salen, S:ta Eugenia kyrka.

”Fader vår”, en av de viktigaste bönerna i kyrkan, analyserades av p Carls och han lyfte fram de viktiga tankar som bönen innehåller. Han talade även om var vi som troende har grunden till vår bön. Hur mycket behandlar de troende Gud som en fixare och ber på ett egocentriskt sätt? Hur kan en människa be och samtidig foga sig efter Guds vilja.

Böneapostolatets historia berördes av p Rainer Carls, en historia som går tillbaka till1820- talet, när rörelsen startade i ett jesuitseminarium i Frankrike. Med tiden påtog sig jesuiterstudenterna uppgiften att be för påvens böneintentioner, något som Böneapostolatet fortfarande gör varje månad.

Det finns också en referens till den nya evangelisationen och traditionen i kyrkan. P Rainer Carls illustrerade bilden av traditionen i kyrkan med Antony de Melos historia om den bundna katten i Indien.

Sankta Birgitta aktuellt för Svenska kyrkan: intervju med pater Örjan Blom

 

Intervju med Örjan Blom, kaplan i Societas Sanctae Birgittae . Han berättar om Societas historia och Birgitta betydelse för kyrkan idag. Örjan talar även om behov att förändrar Svenska kyrkan idag och hur Birgitta kan vara förebilden.

Syster Lilian har inte lämnat världen för att bli nunna

 

Systrarna från Daughter of Mary Mother of Mercy kommer ursprungligen från Nigeria och har arbetat i Sverige sedan några år. Ifeoma Lilian Chibiko är med i den kongregationen, hon är mest känd här i Sverige som syster Lilian. Jag fick ett tillfälle att samtala med henne om sin kongregation, hennes vision av Kyrkan i Nigeria, hennes kallelse och kvinnorna situation i Afrika.

Prästvigningarna i en svensk kontext: det lutherska och det katolska sättet

Pär-Anders Feltenheim på väg till vigningen.

8 september är det datum som valdes för att prästviga Pär-Anders Feltenheim till katolsk präst i den katolska domkyrkan i Stockholm. På samma datum infaller firandet av jungfru Marias födelsedag, som anses vara en lämplig dag för vigningar, och inom katolska kyrkan särskilt för diakon- och prästvigning. Ett exempel på hur kyrkan använder den högtiden för att viga sina diakon- och prästkandidater är biskopen i Stockholms katolska stift, Anders Arborelius.

I det gamla prästseminariet Koinonia.

I den lutherska traditionen, liksom i den katolska, har prästerna som huvuduppgifter att leda gudstjänsterna, vara ansvariga för att förrätta dop och vigsel, och även leda begravningsgudstjänster. Prästerna har också ansvar för undervisning och det pastorala arbetet i församlingen, som konfirmations- och trosundervisning. Man kan också tillägga att prästen bär ansvaret för att besöka de sjuka, och för själavård som i de flesta fall måste hållas under tystnadsplikt. Bland annat detta är vad den lutherska och den katolska kyrkan har gemensamt.

De som vigs till diakoner kan ha gemensamma uppgifter med tanke på det sociala och karitativa arbetet. Men den lutherska och den katolska traditionen skiljer sig vad gäller förhållandet till stiftsbiskopen. Den lutherska traditionen lyfter inte upp den speciella relation som diakonen har till biskopen i den katolska traditionen, som en medhjälpare till biskopen. En av sina viktigaste uppgifter har en diakon, i ett katolskt sammanhang, i liturgin, särskilt i den heliga mässan.

Två unga kvinnor vigda till präst i den lutherska katedralen i Stockholm.

Det är inte bara i vigda diakoners uppgifter som skillnaden ligger mellan den lutherska och den katolska traditionen, utan även i hur man uppfattar prästerna och prästämbetet. Det finns en sakramentalitet bakom prästämbetet i en katolsk kontext, den räknas, tillsammans med äktenskapet, i en grupp sakrament som kallas ”tjänande”. Det finns en annan skillnad i den här frågan och det har att göra med hur man förhåller sig till kvinnor i prästämbetet i de båda kyrkorna. Skillnaderna handlar om att man i den lutherska kontexten är mera öppen för att viga kvinnor till präster och att man i en katolsk kontext utesluter kvinnor från ämbetet. Samma villkor gäller för diakonvigning, katolska kyrkan viger inte kvinnor till diakoner.

Det är klart att prästvigningen är, för både kvinnor och män, en stor dag i livet, den vigda prästen har framför sig stora utmaningar i sitt arbete i kyrkan. Det som finns att tillägga är gratulationer till Pär-Anders Feltenheim och önska honom Guds välsignelse och lycka till.

Jag fick träffa Eva Brunne, biskop av Stockholm, och ställa frågor till henne

Den 4 september fick jag träffa Eva Brunne, biskop av Stockholm.  Några veckor tidigare frågade jag henne om möjligheten att kunna intervjua henne, något som hon bejakade. Under det samtal som uppstod under intervjun behandlade vi olika frågor. Jag valde att fråga henne om hennes ämbete, hur det är att bli vald till biskop, hur hon ser på relationen kyrka – stat och om det karitativa arbetet i hennes stift. Jag frågade hur Svenska kyrkan förhåller sig till invandrarna och deras integration i det svenska samhället och hur man ser på andra kristna samfund och religioner.  Slutligen frågade jag henne vad hon förväntar sig att kunna åstadkomma i sitt arbete som biskop av Stockholm.

Ulla Gudmundson svarar på Christer Sturmarks frågor om homoäktenskap och abortförbud i Vatikanen

Den svenska ambassadören i Vatikanen, Ulla Gudmundson, har gett en intervju till Christer Sturmark som publicerades i magasinet SANS, nr 3,  2012, ett magasin för fri tanke som utges av humanisterna i Sverige. Intervjun publicerades under rubriken ”Het vid den Heliga Stolen” där Gudmundson svarade på frågor om hur Katolska kyrkan förhåller sig till homosexualitet, abort och celibat.  

I en av frågorna berördes påven Benedikt XVI:s person, Gudmundson gav en mycket positiv bild av honom, som en självkritisk person som erkänner när han har haft fel och att han även kan ändra sig, något som hon tror att ingen påve har gjort tidigare. Det betyder för henne en modernisering av katolska kyrkan, trots att hon uppfattar påven som konservativ. För Gudmunsson är påven Benedikt XVI en strukturerad person, som är "en utpräglad akademiker och intellektuell, inte särskilt empatisk, på gott och ont strukturerad och tydlig i sina uppfattningar". Gudmunsson ser att Benedikt XVI har lättare att ställa sig kritisk och skiljer sig från Johannes Paulus II "som appellerade till folks känslor".

Sturmark har också ställt frågor om kvinnosynen i Katolska kyrkan, ett tema där Gudmunsson uttrycker att hon ställer sig kritisk. Hon tror inte att kristendomen i sig är kvinnofientlig, men det  att kyrkan under ”historien modellerats av det sekulära samhället, som ju i många sekler har varit patriarkalt”.

Celibatkravet och samkönade äktenskapet var ett annat ämne som Sturmark berörde med ambassadör Gudmunsson.  Hon förklarade att det finns en reformrörelse, särskilt i USA och Västeuropa där man kräver att celibatkravet skall upphävas, men samtidig ser hon ett syfte med celibatet. Hon anser att samhället ser som provocerande att någon av fri vilja väljer bort sitt sexualliv ”för att kunna ägna denna kraft och uppmärksamhet åt en uppgift”. Hon hänvisade till filmen “Gudar och människor” som ett exempel.  Hon uppfattar att den katolska  grundsynen på sexualiteten vilar i ”att Gud skapade människan till man och kvinnan och att sexualiteten hör hemma i det heterosexuella äktenskapet”. För henne kan denna grundsyn förklaras som ”resterna av en predarwinistisk, aristoteliskt färgad vetenskapssyn”.

Abortförbudet är en annan problematik som Sturmark diskuterade med Gudmunsson. Hon anser det vara "en av de svåraste frågorna" som delar Vatikanen och Sverige. Hon lyfter i sitt  svar fram hur båda grundsynerna i frågan om abortförbudet  kommit till och på vilket sätt de kommer i kollision. För henne är Katolska kyrkan mycket mer radikal när det gäller abort än militärt våld, men påpekar ett undantag då kan abort accepteras, den har att göra med "om den gravida kvinnas hälsa är i fara".

Jag kan rekommendera läsning av intervjun, om ni har möjlighet att få tag på magasinet. Jag kan tipsa om att  SANS finns på Stadsbiblioteket vid Odengatan, Stockholm, på avdelningen för tidningar och tidskrifter i ett av annexen.