Den 29 mars 2012 hölls i den katolska domkyrkan i Stockholm en föreläsning av mons Jacques Suaudeau, från Pontifica Academia Pro Vita. Föreläsningen hade som titel ”Bioetik och livet”.
Man kan undra hur synen på sakramenten i de olika trossamfunden förhåller sig till dialogen om Kyrkans enhet. Karin Wiborn, missionsföreståndare i Svenska Baptistsamfundet och generalsekreterare för Sveriges Kristna Råd, höll en föreläsning om ekumenikens situation, den 23 januari 2012, i Sankta Eugenia katolska kyrka, under böneveckan för kristen enhet.
I den baptistiska traditionen har man betraktat dopet som exklusivt för vuxna, men Karin Wiborn har en annan sätt att se på det. Hon anser att även barn skall få döpas. Karins uppfattning om dopet överensstämmer med katolsk och ortodox syn, och även den lutherska. I de traditionerna låter man döpa sina barn.
Dopet är ett sakrament som erkänns av nästa alla kyrkosamfund som ett sakrament. För mer än 10 år sedan hölls ett annat anförande om den ekumeniska situationen i Sverige, där talades också om förhållandet mellan sakramenten och de kristnas enhet. Franciskanpater Henrik Roelvink höll en föreläsning år 1998 vid Uppsala Universitet, då han blev teologie hedersdoktor, som sedan blev boken “Katolsk ekumenik i Sverige. Utveckling och uppgifter.” Artos bokförlag, Skellefteå 1999.
Dopet har följande egenskaper, enligt Roelvink, detta sakrament är grunden för kyrkans liv och det är inriktat på enheten. I det sakramentet finns grunden för att många kyrkor kan erkänna varandras dop.
Det finns andra sakrament som inte överstämmer med baptisternas sakramentssyn. Roelvink nämnde bland andra eukaristin, eller nattvarden, där finns mindre oenighet med reformert syn och med olika frikyrkor. Frågan om eukaristin togs inte upp i Karin Wiborns föreläsning.
Igår 3 april firades Oljevigningsmässan i den katolska domkyrkan i Stockholm, den gudstjänsten brukar man fira på skärtorsdag men i år flyttades den till tisdag i stilla veckan.
I gudstjänsten samlas alla präster från stiftet runt biskopen, i Sverige är det inte alla präster som kan deltaga på grund av de långa avstånden till domkyrkan i Stockholm, men prästerna brukar vara ganska många.
I gudstjänsten inviger biskopen de oljor som senare används till olika sakrament som t.ex. dop, de sjuka smörjelse och präst- och biskopsvigning.
I år hade biskop Anders Arborelius en känslosam predikan som hade att göra bl.a. med vad det innebär att vara präst och betydelsen av prästgemenskap. Han talade då om den situation som han och prästerna upplever i stiftet, många bor långt ifrån varandra men denna dag kunde de vara tillsammans. Biskopen betraktar det som underbart, trots att han själv inser att många kan uppfatta honom som känslosam, menar han att på en sådan dag kan man bli lite känslosam.
Biskop Anders Arborelius gladde sig också över att han som biskop såg så många underbara präster framför sig i kyrkan.
