Samtal med fader Mats Furemalm: Martin Luther, en katolsk historisk gestalt

Martin Luther, den tyske reformatorn, har på ett speciellt sätt påverkat Europas och västvärldens historia. Trots Luthers betydelse, inte minst i det kyrkliga livet, talas det inte så ofta om honom som man borde göra. Den 23 december fick jag tillfälle att träffa fader Mats Furemalm, komminister i S:t Matteus församling, Svenska kyrkan, i Stockholm, för att samtala om Martin Luthers liv, verk och påverkan i kyrkan, inte minst de katolska och ortodoxa kyrkorna, och även i samhället. Vi talade om vad som är det viktigaste hos Luther, han som är en medkristen som brottades med många personliga frågor som förfall i Kyrkan på sin tid. Luther var även upptagen av frågan om hur han skulle leva sitt liv för att uppnå frälsningen, och det är något han har gemensamt med människor i alla tider, som vill leva sin tro på allvar, den helige Franciskus som levde långt före honom hade samma funderingar.

När Luther startade reformen höll medeltidens tänkande på att förändras. Han var själv den som startade reformationen men trots allt detta bekände han sig alltid som katolik. Luther hade inte någon tanke på att utträda ur katolska kyrkan eller skapa någon splittring, men det blev konsekvensen av den rörelse som han startade. Då försökte han gå över till ortodoxin, men det misslyckades.

Under Vaticanun II var Katolska kyrkan tvingad att hantera vissa problem som var konsekvenser av den lutherska reformationen. Vaticanun II nämnde inte Luther i något dekret, men han finns med i bakgrunden till konciliet.

 

Ett språk för evangelisering: Att välja “Dante sällskapet” eller “familjen Simpson”

Evangelisation, d.v.s. att föra vidare Jesu Kristi budskap, det är en av de viktigaste uppgifter som den universella kyrkan har. I varje tid och på varje plats har de kristna haft behov av ett språk och ett sätt att tala med andra människor för att kunna komma ut med budskapet. Kyrkan har varit kreativ vad det gäller tar sig ut till världen med Kristi budskap, det gäller lika mycket utomlands som i Sverige. Den katolska kyrkan i Sverige ser evangelisering en uppgift av stor vikt och därför har man skapat ett stiftsorgan som koncentrerar sig bara på den uppgiften. Det har instiftats en evangeliserings vecka som i år hade sin premiär mellan den 21 och 24 oktober i Angereds församling.

Evangelisering har, enlig katolska Kyrkans katekes, på ett direkt sätt att göra med Kyrkans missionsuppdrag: ”gör alla folk till lärjungar” Matt 28:19 – 20. För missionsuppdraget finns två motivationer: Den första har att göra med den kärlek som Gud har till alla människor och det är i den som de kristna i alla tider har hämtat kraften till sin missionsiver. Aposteln Paulus uttryckte vad denna Guds kärlek innebär i sitt andra brev till korinthierna, kap 5, vers 15: ”Ty Kristi kärlek lämnar mig inget val…” Den andra sätter fokus på sanningen. Den som rättar sig efter vad sanningens Ande driver dem till befinner sig redan på väg till frälsningen. Paulus uttrycker sig om sanningen i sitt brev till Timoteus 2:4: ”Gud vill att alla människor skall räddas genom att de lär känna sanningen.”

Till evangeliseringen och missionen hör också en mycket viktig aspekt, det är språket som kyrkan använder för att kunna framföra sitt budskap. I budskapet inkluderas både trons vittnesmål och de moraliska och etiska värderingar som kyrkan inser och tror vara de rätta. I dagens samhälle framställs religionen, inte minst kyrkan, som fiender till samhället och i många fall även till demokratin. Det gör att när något framförs med ett ”religiöst” eller kyrkligt språk i media kommer budskapet i många fall att fördömas. Den stora frågan till Kyrkan idag är om hur budskapet som Kyrkan fick som befallning att ge till världen skall förmedlas till det moderna samhället. Den antikyrkliga stämningen i massmedierna kan brytas, det finns kreativa idéer som lyckas komma fram i de fientliga massmediernas värld. Ett exempel är Familjen Simpson, en tecknad tv-serie, som har lyckats mycket väl med att presentera värderingar som har mycket med kristendom att göra genom ett ny sätt att tala, med ett helt nytt språk.

 

I Osservatore Romano från 17 oktober 2010, skrev Luca M Possati ”Simpson är katolik”, han talar om Francesco Occettas ”Simpsons och religionen”, Civilitá Cattolica 3848. Utan någon diskussion kan man säga att Matt Groening med sina gula figurer har bidragit till en språklig revolution i skapandet av barnprogram. Det finns inte i historien något annat barnprogram som kan jämföras med Simpson-serien. Samtidigt är den satirisk och sarkastisk gentemot den västerländska och amerikanska livsstilens symboler för att behandla teman som oförmåga att kommunicera, försoning, utbildning och utbildningssystemet, äktenskap och familj, men inte minst politik. Vad som rekommenderas är att inte missa det religiösa budskap som är tydligt återkommande i serien om familjen Simpson. Därför är serien godkänd för barn, och inte bara det, utan den borde rekommenderas eftersom den kan bygga upp kristna värderingar hos barn.

Vad Francesco Occetta gjorde var inte att förklara Simpson som katoliker, lång ifrån det, utan att komma närmare serien och det språk den använder för att tala om värderingar och religion. Han själv talar om att programmen har orsakat en revolution, den har brutit sig in i miljontals familjer som en ny typ av barnprogram. Simpson är inte den typisk Disney-serien som visar klara och bestämda karaktärer: Den onda och den goda. Det är tvärtom hos Simpson, hos dem lever det goda och det onda tillsammans i varje person. Occetta tolkar Simpson utifrån den evangeliska liknelsens horisont: vetet och ogräset som växer tillsammans. Detta sätt att förmedla budskapet tevetittarna gör att många av tittarna kan känna sig identifiera med den gula familjen. Det nya ”talesättet” har varit så framgångsrikt att Oxford English Dictionary har introducerat ett nytt ord, Homer Simpsons karaktäristiska ”D’oh”.

Men vad är det egentligen familjen Simpson gör? Francesco Occetta säger att Simpson är ett av dem få program för barn och ungdomar där kristen tro, religionen och frågor om Gud är återkommande teman. Det förmedlas ett trosperspektiv: Familjen Simpson ber alltid en bön före måltiden, och de kommer till kyrkan varje söndag för att delta i söndagsgudstjänsten. Familjen Simpson strävar efter kristna värderingar och lyckas i stort sätt ganska bra. Familjen som institution sätts i centrum och hela tiden upprepas vikten av de moraliska och etiska värderingarna.

Vad Simpson lär ut är av stor vikt för Kyrkan i vår tid, trots att media ställer sig fientliga mot Kyrkan och religionen, finns det en möjlighet att komma fram med kristna värderingar i massmedierna. Men evangelisationen eller missionen är inte endast för dem som sitter utanför kyrkan eller som inte vet något om Kristus och evangeliet, den riktar sig även till dem som är inne i Kyrkan. Kyrkfolket behöver påminnas om Kristi budskap och om moraliska och etiska kristna värderingar om och om igen, och de på andra sidan kyrkogrindarna har behov av ett språk som de kan förstå.

Det finns en strävan efter att balansera språket med vilket man kan tala om det transcendentala i ett kontextuellt sammanhang, särskilda kontexter som den enskilda kristna församlingen kan befinna sig i. Det finns tusentals exempel som man kunde citera, ett av dem är förbönerna den 11 juli 2010, i Sankta Eugenia församling. Förbönernas innehåll togs från viktiga nyheter i dagstidningarna, det var ett sätt att tala till församlingen om konkreta situationer i samhället och världen som behöver förböner. Ett ny språk och ett nytt sätt att tala om den kristna tron.

Språket kan användas inom de liturgiska ramarna för de särskilt invigda i Katolska kyrkan. Det är ett sätt att tala om evangeliets budskap för de invigda, men detta språk fungerar inte alltid utanför kyrkans portar. Diskursen kan låta alldeles främmande för både en del av samhället och även för en stor del av den Katolska kyrkans medlemmar. Språket kan även uppfattas främmande på grund att det tar fram ett antal aspekter av den kristna religionen med aggressiva beskrivningar av andra kristna, särskilt andra katoliker. Det spårar ur från det som i princip kunde ha som mål evangelisering och fördjupning av den kristna tron.

En miljon exempel kan tas upp i den här artikeln, men det finns en som kasta ljus över just denna situation. Fem dagar efter att det i Sankta Eugenia kyrka lästes förböner med hjälp av händelser som beskrevs i dagenpressen, kom en artikel med en mycket aggressiv kritik. En hemsida som kallas ”Dantes nyheter”, som utges av skrivs av medlemmar av Dantesällskapet, använder sig av sitt digitala utrymme för att förolämpa och smutskasta de människor som var med och firade gudstjänst i Sankta Eugenia, och det enda argument som framförs är att liturgin inte är i deras smak. Detta våldsamma sätt att tala om andras sätt att be och att uttrycka sin andlighet är svårt att förstå både i en normal katolsk kontext och utanför Kyrkan.

Ingenting av det som sagts bidrar till en dialog som kan främja evangelisation inom Kyrkan. Situationen kan förvärras när det krävs att normala katoliker skall tvingas att tala ett språk som talar mer om vackert broderade sutaner och mindre om evangeliets budskap. Men den situationen kan förstås utifrån ”Dante sällskapets” starka känslor av att liturgin skall firas så perfekt som möjligt, liksom en ballettföreställning. Men det måste någonstans finnas en förståelse för ”Dantes sällskaps” sätt att uttrycka sitt okontrollerade känslosvall om andras sätt att uttrycka och fördjupa sig i det evangeliska budskapet.

 

Efter två tusen år har inte Kyrkan lyckats med att tala om evangeliets budskap med ett enda språk, mångfald i enhet har varit identitetsmarkör under hela historien. Märkligt är nu att de som hade förespråkat en enhetlig Kyrka har fördömts som ”heretiker”, och följden av deras språkbruk var inte att evangeliets budskap spred sig i samhället utan en splittring som skakade Kyrkan. Samhället måste få höra evangeliets budskap och det måste ske i en dialog, och för den dialogen behövs ett språk som är adekvat för att samhället skall förstå vad evangeliets budskap innebär. I Kyrkan behövs olika språk för att folk skall fördjupa sig i evangeliets budskap, det är en nödvändighet eftersom Kyrkan har en stor kulturell, social och etnisk mångfald. I katolska Kyrkan borde alla sätt att uttrycka tron och att fördjupa sig i evangeliets budskap respekteras. ”Dantes sällskap” kan anses ha donatistisk tendens med inneslutande drag, deras uppfattning om hur man borde komma ut med evangeliets budskap kan fördjupa de fördomar som finns om kristen tro och inte minst om Katolska kyrkan. Det bidrar till att utmåla evangeliets budskap mycket mer avskräckande för det sekulära samhället.

Det är av stor vikt hur Kyrkan talar till både samhället och de kristna om de kristna moraliska och etiska värderingarna. Kyrkan måste tänka på att mottagaren i många fall ser mycket mer olika ut än Kyrkan själv föreställer sig den. Familjen Simpson visar mycket klart att många ute i samhället, men också inom Kyrkan, vill höra Kristi budskap på sitt eget språk. Det kristna etiska och moraliska budskapet borde inte stängas in i kyrkorna, dolt av fina broderade albor och prästkläder eller bakom en dimma av känslor och rökelse. I stället skall kyrkornas dörrar vara öppna och man bör tala på så sätt att samhället, på andra sidan gatan, kan höra och förstå vad Kyrkan säger.