Svensk kyrkokör i Bologna

Italienska biskopskonferensens officiella tidning, Avvenire, 1från 2 oktober i år, gör uppmärksam en svensk kyrkokör presentation i  Santa Maria della Misericordia, Bologna, idag 17 oktober, kl 17:00. Kyrkokören, från St. Maria i Hälsinborg, leddes av Mats Hultkvist. Kvällens konsert är en del av ett program som den italienska församlingen har för att uppmärksamma sin egen orgel, byggts av don Vincenzo Faletti di Cremona, för ungefär 400 år sedan. Inträdet är fritt. 

Heliga Birgittas liv i amerikanska tv

Ian Murray, EWTNs regional manager för Europa och Mellanöstern.

  Representanter för den amerikanska tv-kanalen EWTN är nu på besök i Sverige, 16 och 18 juni, det är två toppkrafter, deras Europachef Ian Murray, och ansvarig för östra Europa, Iwo Bender. Katolsk observatör, en katolsk oberoende tidskrift från Sverige, hade bjudit till informationskväll om den katolska tv-kanalen grundad av en nunna, känd som moder Angelica. Informationskvälen ägde rum den 17 juni, kl 18:30, i Josefssalen, i den katolska domkyrkan invid Medborgarplatsen i Stockholm. Redaktör för Katolsk observatör, Ulf Silfverling, var kvällens presentatör.

Iwo Bonder, EWTNs ansvarit för östra Europa.

I ett mycket intressant och livligt samtal fick man en omfattande bild av EWTN:s arbete i Skandinavien. Sedan 2008 har några projekt bedrivits i både Norge och Sverige, och man har försökt att få till stånd en nordisk upplaga av den amerikanska TV-kanalen. Framtida planer finns även, både Ian Murray och Iwo Bender talade om planerna för att filma en dokumentär om Vadstena, för att lyfta fram den heliga Birgittas historia och liv.

Ulla Gudmundson och Dominik Terstriep samtalar om Héloïse, Abélard och Bernhard av Clairvaux i sta Eugenia

Ulla Gudmundson, f.d. ambassadör vid den Heliga Stolen och pater Dominik Terstriep sj kyrkoherden i sankta Eugenia församling, möttes den 8 maj för ett panelsamtal. Det utannonserades som Héloïse, Abélard och Bernhard av Clairvaux -tre personer i svårlösta konflikter på 1100-talet. Jag kunde vara närvarande under första delen av samtalet, och det som jag uppfattade som intressant var Gudmundsons sätt att betrakta Abélard och Bernhard av Clairvaux. Gudmundson finner i Bernhard en mystiker, kyrkopolitiker, och som en maktmänniska uppfattar hon honom, Abelard en logisk – analytiker, någon som är naiv vad gäller politik. Men för Gudmundson hade både en karisma med vilken de kunde dra till sig andra, men för två olika syften. Platsen för panelsamtalet var den stora kyrksalen i Sankta Eugenia kyrka, i hjärtan av Stockholm, som pater Dominik säger.

Första maj och religionen

 

Årets första maj hade jag möjlighet att se lite på stan hur politiska partier och fackföreningar hade ordnat med demonstrationer och kulturella aktiviteter. Som alla år marscherade en del människor genom staden, som en kyrklig procession, med sina politiska och sociala budskap. Religionen är faktisk något som inte direkt uppskattas i dessa sammanhang, men konstigt nog såg man här och där lite religiösa symboler. Två kunde jag dokumentera väl, en ung man som bar en judisk kippa och en annan som bar en bild av jungfru Maria på sin rygg.

Men ämnet religion är inte något främmande för arbetarrörelsen. Men, inte i den version som Broderskap, nu mera Tro och solidaritet, vill ge uttryck för, en sammanblandning av religion och kommunistisk ideologi. I Europa finner man fackföreningar bildade av katolska arbetare, de började existera redan på 1800-talet. Men kanske är det mest representativa exemplet på en katolsk arbetarrörelse fackföreningen Solidaritet. Den verkade i Polen under den kommunistiska och prosovjetiska diktaturen.

Här i Sverige har inte katolska kyrkan något stort inflytande, men den syns ganska tydligt på olika områden som kultur, universitet, och politik. Mer eller mindre uppmärksammas katolska kyrkan i svensk press, inte minst på grund av påvarna. Men samma uppmärksamhet finns inte hos den svenska arbetarrörelsen. Det är trots att de flesta katoliker i Sverige har invandrat i landet och en stor del av dem är arbetare som söker efter bättre livsvillkor.

En katolsk fackförening skulle förmodligen vara ett alternativ till de stora etablerade fackföreningarna, som LO och SAC. Men kanske är det för mycket att drömma om en katolsk fackförening. Mer realistiskt kan det vara med en första maj där katolska arbetare kan marschera genom Stockholm under en (inte så röd) katolsk fana. Det blir också ett annat sätt att göra katolska kyrkans plats i det civila samhället mera tydlig.

Påskoktaven och katolsk kultur i Stockholm

Kulturnatten var mycket livlig i S:ta Eugenia kyrka i år, det var ett sammanträffande att den inföll vid slutet av påskoktaven, lördagen den 26 april. Stockholms kulturnatt visade i vilken utsträckning S:ta Eugenia församling är en levande del av stan. Jag kunde delta i inledningen att kulturnatten kl 18:00 på kyrktorget, där man välkomnade kvällens besökare med musik från en etiopisk – eritreansk grupp, som bl.a. spelade den musik som de spelar på gudstjänsterna.

Det fanns en del andra aktiviteter på programmet, programledaren Mark Levengoods läsningar ur Bibeln, ett rum för samtal där man kunde ställa frågor till en nunna, Birgittasyster Beata Rohdin, och en präst, jesuitpatern Rainer Carls. Kyrkoherden medverkade vid olika tillfällen, han talade om Georges Bernanos och deltog i en panel med ledarskribenten på DN Erik Helmersson för att samtala om Gud och gudarna. Det fanns också teaterföreställningar och självklart kunde det inte saknas fromma moment, i form av musik med Eugenia Goes Opera och även meditativa heliga danser. Som avslutning hölls kompletorium, för att överlämna kulturnattens besökare i Herrens hand.

                         Wiesbadener Knabenchor

Påskoktaven bjöd också på andra kulturella aktiviteter, som i domkyrkan tisdagen den 22 april, när kvällens mässa överraskade med en magnifik musik. Det kom plötsligt massor av fint klädda människor som satte sig i en bestämd ordning och sjöng under olika moment av gudstjänsten. Efter mässan stod hela kören i den gamla delen av kyrkan och delade med sig av sin musik. Kören sjöng Vivaldis Gloria, med hjälp av en fantastisk countertenor. Kören presenterades som Wiesbadener Knabenchor, och den kommer alltså från Wiesbaden i Tyskland.

Påskvakan 2014

Gudtjänsten är också känd under namnet Påskvakan, och den äger rum under den heliga natten till påskdagen. Denna högtidsvaka firas som en väntan på Herren, något som skall påminna de troende om den tjänare som väntar på sin Herres återkomst. Den har fyra delar, den första kallar man lucerniarium eller ljuständning, till den följer den andra, läsningsliturgin, i en tredje förnyas doplöftena från alla troende och nya kandidater döps, och en fjärde som inrymmer den eukaristiska liturgin.

I de rekommendationer som man finner i missale sägs att påskvakan skall börja på natten, vid den stund då mörkret faller, men kan inte fortsätta hur länge som helst, som fram till söndagens gryningen.

Det man möter den dagen när man kommer till kyrkan är att påskelden är förberedd på en säker plats utanför kyrkan. All belysning har släckts ner och kyrkan ligger i mörker. I S:ta Eugenia tas elden in på kyrktorget och prästerna ställer sig i tysthet framför den. Därifrån hälsar prästen församlingen och förklarar påskvakans innebörd, och då har årets stora gudtjänst börjat. Elden välsignas och det nya påskljuset tänds, och därefter tågar prästerna och kyrkfolket in i en mörklagd kyrka.

Diakonen Anders Wickströms predikan

I gudstjänsten läses sex läsningar, det är tre mindre än vad missale romano rekommenderar. Till den följer dopliturgin, det är det liturgiska momenten för dopet, i fall det finns dopkandidater, och förnyelse av doplöfterna. Prästen välsignar doppvattnet, han sänker ned påskljuset i dopfunten. Efter förnyelsen av doplöftena går prästen runt i kyrkorummet och stänker påskvatten på församlingen.

Mera bilder från Påskvakan, tryck här

Långfredagen 2014

Långfredagen i Stockholm bjöd på olika möjligheter för att kunna fira den. I katolska domkyrkan, Medborgarplatsen, bjöds en läsningsgudstjänst och laudes med biskop Anders Arborelius på långfredagen och påskafton.

Långfredagens läsningsgudstjänt i katolska domkyrkan hade hunnit pågå några minuter när en man som luktade sprit gick in i kyrkan och började dela ut tidskriften Katolskt Magasin på ett störande sätt. Det är inte första gången som man ser mannen i domkyrkan, några minuter före engelska mässan på palmsöndagen, lördagen 12 april, gick han framför altaret och började skrika på spanska. Polisen kom in i kyrkan och tog honom och på vägen ut skrek han även på spanska att de gjorde med honom som med Kristus.

Kören, sex män, sjöng munkmusik och deras kläder kunde påminna oss om de som ordinarie munkarna brukar bära. Läsningsgudtjänsten och laudes skärpte fokus på firandet av Herrens lidande och död. Man kunde länge minnas antifonen till invitatorium: Kom, låt oss tillbedja Kristus, Guds Son, som har löst oss från våra synder med sitt blod.

Långfredagen, gudstjänsten till åminnelse av Herrens lidande och död är alltid kl 15:00. I sankta Eugenia kyrka bars, som alla andra år, det stora och tunga altarkorset. Långfredagen är en av de mest särpräglade dagarna i kyrkans liturgiska kalender, denna dag konsakreras inga hostior, d.v.s. att kyrkan avstår från att fira eukaristin, Ingenting bör finnas på altaret, det bör vara helt avklätt utan kors, ljusstakar och altardukar. Men tillfälle till den heliga kommunionen skall finnas efter ordets liturgi och hyllningen av korset. Årets långfredagsgudstjänst firades av St:a Eugenias kyrkoherde pater Dominik Terstrip, pater Klaus Dietz och pater Josef Höffner, den sistnämnda predikade efter passionsberättelsen.

Skärtorsdagens kvällsmässa, Heliga trefaldighets församling i Järfälla

 

                   Pater Benoy Josef mst

Skärtorsdagen firades i Heliga treenighetens församling i Järfälla. Det var lite svårt att ta sig från Stockholms central på grund av avstängning mellan Spånga och Bålsta. Den som inte har besökt katolska församlingen i Jakobsberg på några år har svårt att känna igen platsen, den ligger omringade av massor med avspärrningar på vägen dit och man måste gå lite ängre än vanligt för att kunna ta sig in i kyrkan.

  Fottvagningen

Diakonen Pancho Chins predikan.

Fader Benoy Jose var mässans celebrant och tillsammans med honom var diakonen Pancho Chin A Loi. I det katolska missalet kan man läsa om skärtorsdagens liturgi. Mässan firas till åminnelse av Herrens nattvard, och har som karakteristik att tabernaklet skall vara tomt, man sjunger gloria för första gånger efter fastan. Fottvagningen, ett av de centrala liturgiska momenten, följer efter predikan: några i förväg vidtalade män placeras av ministranterna på avsedda stolar. Därefter går prästen fram till dem, gjuter vatten över deras fötter och torkar dem. Vid avslutningen utdelar prästen inte någon välsignelse, eller någon utsändning. En procession med det allraheligaste kommer i slutet av mässan, man går genom kyrkan till en plats som kan iordningställas i ett angränsande kapell, under hymnen Pange lingua. Och till sist klär man av altaret, och under tiden läser man psalm 22, Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?

Mera bilder från Skärtorsdagens kvällsmässa.

Oljevigningsmässan 2014

 

Apostoliske nuntien, ärkebiskop Henryk Jósef Nowacki

Idag firades i den katolska domkyrkan i Stockholm oljevigninsmässan. Man läser i det gamla missalet om denna mässa: Vid denna mässa välsignas de heliga oljorna. Den firas av biskopen i kretsen av hans presbyterium som ett uttryck för prästernas gemenskap med sin biskop. De präster som koncelebrerar med biskopen bör representera stiftets olika delar, så att enheten kommer till uttryck.

Oljevigningsmässans huvudcelebrant var biskop Anders Arborelius, tillsammans med apostoliske nuntien, ärkebiskop Henryk Jósef Nowacki, och mer än ett tretiotal präster och diakoner. Det är märkligt att den högtidliga mässan ägde rum idag och inte på torsdag, dagen då denna mässa traditionellt firas. Den ändringen beror säkert på stiftens geografi, och de långa avstånden mellan de olika församlingarna och domkyrkan som gör det nästan omöjligt för kyrkoherdar och andra präster eller diakoner att resa till Stockholm och delta i oljevigningsmässan och senare vara på plats i sina respektive församlingar för att där kunna fira skärtorsdagsliturgin.

Mera bilder, följ länken

Biskop Anders Arborelius predika

Jens Liljestrands: Vilhelm Moberg ur ett genus perspektiv

I Stadsbiblioteket annonserades till idag 23 januari  en föreläsning om Vilhelm Moberg, av författaren och litteraturkritiken Jens Liljestrand, som är bitr. kulturchef på tidningen Expressen.  Föreläsningen genomfördes i samarbete med Vilhelm Moberg - Sällskapet.

Moberg är en av de svenska författare som jag läst mest av, det beror kanske på att hans böcker speglar flykten från fattigdom och förtryck, något som jag känner igen mig i. Moberg går in i den komplexitet som betyder att lämna sitt land, sin familj och allt det som man på ett visst sätt uppfattar som eget. Han beskriver mycket väl vad det innebär att vara utvandrare eller invandrare, något jag själv identifierar mig med.

Föreläsningen var en presentation av Mobergland - personligt och politiskt i Vilhelm Mobergs utvandraserie, som är titeln för Liljestrands avhandling, som försvarades vid Lunds universitet 2009. Jens Liljestrand lyfter i sin föreläsning fram viktiga aspekter i Vilhelm Mobergs ideologiska tanke. Han var socialdemokrat, men ställde sig kritisk till det egna partiet, bl.a. på grund av koalitionsregeringen under andra världskriget som favoriserade Nazi -Tyskland och den vänlighet som socialdemokraterna visade mot Stalin.

En del av föreläsningen ägnade Jens Liljestrand åt att betrakta i Mobergs verk från ett genus -perspektiv. Liljestrand analyserar hur det manliga och det kvinnliga presenteras av Moberg och vilken specifik roll Moberg ger åt det traditionella äktenskapet i ett verk som Utvandrarna. Personer som ses i opposition, enligt det genusperspektiv som Liljestrand utgår från, är Karl Oscar och Robert, och även Kristina och Ulrika.

Här kan man lyssna på Jens Liljestrands föreläsning.

Liljestrands Mobergland påminner mig om ett tidigare verk som också behandlar Vilhelm Mobergs litterära skapelse från ett genusperspektiv. Jag tänker på Ola Holmgrens "Emigrant i moderniteten. Vilhelm Mobergs mansfantasier", Östlings Bokförlag Symposion, Stockholm 2005. Jag vill inte avsluta min kommentar utan av tala om publiken, som till stor del var äldre personer, något som väcker frågan om varför fler ungdomar inte har intresse av just Vilhelm Moberg, han som denna kväll kallades  den store representanten för den svenska historien.

Jul 2013

Julen 2013 är förbi och jag vill här dela med mig hur jag har erfarit den. Sedan många år brukar jag vara med i Julbönen i Sankta Eugenia kyrka, i centrala Stockholm. Jag kan minnas hur pater Hornung och pater Bischofberger brukade ta Jesusbarnet från altaret, och vandra med tillsammans med alla deltagare till Mariakapellet, där prästen brukade lägga barnet i krubban. Där slutade julbönen och gudstjänstdeltagarna brukade vara bjudna av prästerna till en gemenskapsmåltid. I år samlades vi för Julbönen i Mariakapellet, till en enklare bön ledd av pater Claus Dietz. Efteråt inbjöds till den traditionella samvaron, den här gången i läsesalen, ordnad på så sätt att man kunde vara nära dem som kom för att smaka på det goda som bjöds av församlingen.

På juldagen var den plats som låg närmast för mig att fira mässan den katolska domkyrkan.  I ceremonin såg jag biskop Anders Arborelius och den apostoliske nuntien för Skandinavien Henryk Jósef Nowacki, och, om jag har räknat rätt, sju präster. De flesta sittplatser var upptagna, tecken för en välbesökt mässa. Här kunde man lyssna på biskop Anders Arborelius julpredikan, han talade bl.a. om att det ska vara tråkigt i kyrkan för att den inte är ett nöjestempel.

  Den andra höjdpunkten för Julen var firandet av den heliga familjen på söndagen efter Jul. Den dagen gick jag till domkyrkan igen, till den spanska mässan, som i liturgin inkluderade två ungdomar som föreställde jungfru Maria och den helige Josef, som bar ett litet Jesusbarn till framför altaret. Pater Christian, rektor för den spansktalande missionen i Stockholm, meddelade att han skulle gå på semester några månader.

 

Nyårsdagen, Guds heliga moder Marias högtid, samlade en del av jesuiterna i Sverige, pater Dominik Terstriep, pater Ulf Jonsson och pater Josef Höfner. Jag möt den dagen en fullsatt kyrka, på ett sätt som kan påminna om en söndagshögmässa. I predikan, som jag här lämnar en ljudkopia av, reflekterar pater Ulf Jonsson om sambandet mellan juldagen och nyårsdagen i den katolska liturgin.