Ulla Gudmundson och Dominik Terstriep samtalar om Héloïse, Abélard och Bernhard av Clairvaux i sta Eugenia

Ulla Gudmundson, f.d. ambassadör vid den Heliga Stolen och pater Dominik Terstriep sj kyrkoherden i sankta Eugenia församling, möttes den 8 maj för ett panelsamtal. Det utannonserades som Héloïse, Abélard och Bernhard av Clairvaux -tre personer i svårlösta konflikter på 1100-talet. Jag kunde vara närvarande under första delen av samtalet, och det som jag uppfattade som intressant var Gudmundsons sätt att betrakta Abélard och Bernhard av Clairvaux. Gudmundson finner i Bernhard en mystiker, kyrkopolitiker, och som en maktmänniska uppfattar hon honom, Abelard en logisk – analytiker, någon som är naiv vad gäller politik. Men för Gudmundson hade både en karisma med vilken de kunde dra till sig andra, men för två olika syften. Platsen för panelsamtalet var den stora kyrksalen i Sankta Eugenia kyrka, i hjärtan av Stockholm, som pater Dominik säger.

Första maj och religionen

 

Årets första maj hade jag möjlighet att se lite på stan hur politiska partier och fackföreningar hade ordnat med demonstrationer och kulturella aktiviteter. Som alla år marscherade en del människor genom staden, som en kyrklig procession, med sina politiska och sociala budskap. Religionen är faktisk något som inte direkt uppskattas i dessa sammanhang, men konstigt nog såg man här och där lite religiösa symboler. Två kunde jag dokumentera väl, en ung man som bar en judisk kippa och en annan som bar en bild av jungfru Maria på sin rygg.

Men ämnet religion är inte något främmande för arbetarrörelsen. Men, inte i den version som Broderskap, nu mera Tro och solidaritet, vill ge uttryck för, en sammanblandning av religion och kommunistisk ideologi. I Europa finner man fackföreningar bildade av katolska arbetare, de började existera redan på 1800-talet. Men kanske är det mest representativa exemplet på en katolsk arbetarrörelse fackföreningen Solidaritet. Den verkade i Polen under den kommunistiska och prosovjetiska diktaturen.

Här i Sverige har inte katolska kyrkan något stort inflytande, men den syns ganska tydligt på olika områden som kultur, universitet, och politik. Mer eller mindre uppmärksammas katolska kyrkan i svensk press, inte minst på grund av påvarna. Men samma uppmärksamhet finns inte hos den svenska arbetarrörelsen. Det är trots att de flesta katoliker i Sverige har invandrat i landet och en stor del av dem är arbetare som söker efter bättre livsvillkor.

En katolsk fackförening skulle förmodligen vara ett alternativ till de stora etablerade fackföreningarna, som LO och SAC. Men kanske är det för mycket att drömma om en katolsk fackförening. Mer realistiskt kan det vara med en första maj där katolska arbetare kan marschera genom Stockholm under en (inte så röd) katolsk fana. Det blir också ett annat sätt att göra katolska kyrkans plats i det civila samhället mera tydlig.