Kjell Petersson: Frimodig kyrka och politik i Svenska kyrkan

Intervju med Kjell Petersson, ordförande i Frimodig kyrka i Stockholm, den 26 juni 2013. Han talar om vad Frimodig kyrka vill göra inför nästa kyrkoval i september 2013, de politiska partiernas inblandning i Svenska Kyrkan och Kyrkans teologiska och dogmatiska grunder. Han presenterar Frimodig kyrkas synpunkter om religionsdialog, äktenskap och vigselrätt.

Msrg Miroslaw Dudek: Marta eller Maria, vem har rätt?

Msgr  Miroslaw Dudeks predika, 21 juli 2013, högmässan, katolska domkyrkan Stockholm. Lukas kap 10, 38 - 42. Marta bekymrar sig - Maria lyssnar till Jesus. Marta tog emot Jesus i sitt hem. Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Jesu fötter och lyssnade till hans ord. Marta däremot var helt upptagen med allt som skulle ställas i ordning.

Millesgården, där det andliga och det sköna möts.

Bilder från mitt besök till Millesgården, 13 juli 2013.

Japanska familjebudskap i Stockholm

Sommarkvällarna drar många besökare till Kungsträdgården i centrala Stockholm. En av dem var en man som strålade av fridfull fröjd och glädje delade ut lappar till förbipasserande. Det var en inbjudan till en informationskväll om familjen från föreningen Familjefederationen. Mannen, som jag senare kunde växla några ord med, heter Katsuyuki Kikuchi, han kommer ursprungligen från Japan, och är en av Sun Myung Moons efterföljare.

Katsuyuki talade om sin uppfattning om familjen. För honom har familjen ett starkt band till religionen. Familjen är något som ligger i Guds plan, han skapar man och kvinna till äktenskap och familj. Relationen som uppstår mellan familjemedlemmar återspeglar det som människan senare ska uppleva i det som Katsuyuki kallar för himmelriket. Man och kvinna skall behandla varandra med respekt och återspegla den kärlek som Gud har till människan. Därför är kärleken avgörande för både äktenskap och familj.

Äktenskap och familj är brinnande teman i vårt samhälle av idag, Familjefederationen bjuder på en alternativ vision av äktenskapet och familjen, kopplat till gudomlighet. Jag undrar om inte de kristna i Sverige kan gå ut till samhället och bjuda på liknande informationskvällar som Familjefederationen organiserar.

Pater Klaus Dietz berättar om sin tid som kyrkoherde

Pater Klaus Dietz har varit kyrkoherde under många år i Sverige. I den här intervjun delar han med sig en del av sina erfarenheter som kyrkoherde. Han förklarar vad en kyrkoherde är för något och vilken plats han har i Katolska kyrkan. Man får också veta en del om vad en kyrkoherde gör i en församling, vilka hans egentliga arbetsuppgifter är. Intervjun handlar också om hur en kyrkoherde förhåller sig till det civila samhället och andra samfund och religioner i Sverige.

Firande av Petrus och Paulus apostlar i Sankta Ragnhilds kapell

Firande av Petrus och Paulus apostlar, högtid, s:ta Ragnhilds kapell, på Josephinahemmet i Bromma. Fader Franz Schneider och fader Asfaha Kinadermarian, 28 juni.

Änkedrottning Josephinas dödsdag firades på Riddarholmskyrkan.

Det är en tradition att Josephinahemmets medarbetare besöker Riddarholmskyrkan för att lägga en krans vid hennes grav, på hennes dödsdag den 7 juni. I år fick ceremonin flyttas till dagen innan och kungliga hovstaterna hade givit sin tillåtelse till att fira en katolsk mässa. Några hundra personer fyllde kyrkan och ett tiotal präster var närvarande i gudstjänst. Rainer Carls, kaplan på Josephinahemmet i Bromma höll predikan. Han talade om drottning Josephinas väg till Sverige och hur hon, en katolsk kvinna, levde sin tro i ett kompakt protestantiskt och främmande land.

Rosenkrans och bönbok som tillhörde änkedrottning  Josephina

Rainer Carls sj predikan.

Bilder från mässan här

Varför behöver vi andliga böcker? P Dominik Terstriep presenterar “Andlighet mitt i vardagen”

 

Den 30 maj presenterade p Dominik Terstriep S.J. sin bok om andlighet, med titeln ”Andlighet mitt i vardagen”, i Sankta Eugenia kyrka, kl 19:00, i läsesalen. En stor publik var närvarande vid bokpresentationen, några unga ansikten i rummet. Andlighet är något som väcker intresse, mest den sort som p Dominik beskriver i sin bok.

Man kan fråga sig: varför behöver vi andliga böcker? Det finns en fara i religionen som p Dominik pekade på, att människan kan anse att andlighet är något som inte har med vardagen att göra.

Det man fick höra om själva boken var att den hade tänkts vara en bro mellan vardag och andlighet. En intressant tanke som p Dominik utvecklade var att många människor tänker sig sin vardag och andlighet som två skilda saker. Genom övningar och funderingar skall boken bidra till att det andliga förkroppsligas i det vardagliga, att lyfta upp vardagliga andliga dimension,

Boken har två författare, p Dominik och Hans Schaller SJ, som under p Dominiks studietid i Rom var spiritual på kollegiet. P. Dominik och p Schaller har skrivit boken tillsammans, som uttryck för deras andliga gemenskap.

Här kan man läsa p Dominiks föredrag

Sr Madeleine Fredells dröm, lite i tysthet, om prästämbete för kvinnor

I mina händer hamnade en artikel från en ryskortodox nyhetsbyrå," Saint Elias Today", med rubriken "Russian Orthodox warns Church of England", där den ryskortodoxa kyrkan utfärdar en varning till den nye anglikanske ärkebiskopen Justin Welby om att inte öppna biskopsvigningen för kvinnor. Det som är intressant med artikeln är hur den ryskortodoxa kyrkan har växt sig stark och vilket inflytande den kan ha på andra kyrkosamfund, t.ex. det anglikanska.

Det gör att också katoliker kan ställa sig frågan om de skäggiga prästerna från Moskva inte ställer samma krav på Vatikanen ifråga om kvinnors präst- och diakonvigning. Men det är en fråga som bara kan besvaras av de purpurklädda kardinalerna eller påven Franciskus I själv.

Under seminariet "Katolska kyrkan i världen under en ny påve - tre perspektiv", som hölls d. 27 mars på Utrikespolitiska Institutet i Stockholm, talade dominikansyster Madeleine Fredell om att hon önskar sig en utredning om att öppna prästämbetet för kvinnor. Hon talade också om sina förväntningar på att Vatikanen ska genomgå en förändring under den nye påvens ledning och inkludera även kvinnor, som i den modell som föreslagits av abotten av Einsiedeln i Schweiz, där kardinaler, som inte behöver vara prästvigda, utses på en tid av 5-7 år, lika många kvinnor som män.                     Sr Madeleine Fredell  Ir a descargar
Skulle Franciskus I kunna genomföra en sådan kvinnoreform i Vatikanen utan att få en varning från Kirill, Moskvas patriark?

Fastetiden 2013: Påvliga glamour och socialrealism

Palmsöndagens procession i sta Eugenia kyrkan.

Jag upplever att fastetiden har slutat utan att förstå hur det kunde vara möjligt. I jämförelse med andra år var denna fastetid full av intensiva händelser och känslor. En påve, Benedictus XVI, som lämnade sitt ämbete i början av fastetiden och en ny påve, Franciskus I, som valdes mot slutet, riktade uppmärksamheten totalt mot både den gamla och den nya påven. Hur som helst var alla ögon riktade på hur tidningarna och de sociala medierna följde påvarnas väg ut från och in till Vatikanen.

Det är bra att den påvliga entusiasmen börjar inta naturliga nivåer inom katolska kyrkan och både kyrkofolk och präster samlas mera runt den högtid man kommer att fira i veckan. I Sankta Eugenia församling skärps fokus på passionsberättelserna. I engelska mässan lästes berättelsen om Jesu lidande och död och efter mässa gav ungdomsgruppen en föreställning på samma tema. Man gick inte ut utan att vara rörd av skådespelarnas övertygande insats, liksom av själva temat.

Från föreställningen.

Årets fasta kom med en ny fasteduk som visar fyra bord där olika grupper av människor samlas och bilden hålls ihop av korset. Det sättet att framställa sociala grupper och specifika sociala problem är inte någon främmande estetisk inriktning för mig. Årets fasteduk i Eugenia kan jag associera med den socialrealism som jag växte upp med på Kuba.

Fasteduken

När vi närmar oss påskens triduum, hoppas jag att det för många, och även för mig, blir en möjlighet för en djupare förening med vår Herre. Jag hoppas på att våra själar och förstånd stärks för att bejaka sanningen och komma in i firandet av påskmysteriet med hopp att kunna växa som människor och i att visa empati, respekt och solidaritet med andra människor, d.v.s. växa i kärleken.

Kantianska tankar genomsyrar påvedömen

En kall vinterdag för några år sedan, befann jag mig i en av korridorerna i Stockholms teologiska högskola i Bromma och träffade där på några studenter som var upprörda och arga. Anledningen var att någon med stora bokstäver skrivit namnet KANT i snön i den inre trädgården. Det var inte första gången jag upplevt att kristna reagerade starkt mot Kant. Det är många som anser att Kants idéer har bidragit till sekulariseringen och, det är klart, har man den åsikten är vreden hos religiösa människor förståelig.

Kant har skrivit kritiskt om religionen, åtminstone om den rådande teologin på hans tid. Han har t.o.m. angripit Anselms av Canterbury ontologiska gudsbevis. Han ansåg det vara ett kardinalfel när Anselm hävdade att Gud existerar utifrån definitionen av ett ting, men han kallade sig, såvitt man vet, aldrig ateist.

Jag tycker det är intressant att läsa om boken "Gud och världen. Tro och liv i vår tid". Boken innehåller det samtal journalisten Peter Seewald hade med kardinal Joseph Ratzinger och behandlar frågor om tro och förnuft. Jag är särskilt intresserad av referenserna till Kant.

Peter Seewald frågade: "Klemens av Alexandria, en av kyrkans stora fäder, sade en gång: Människan har skapats av Guds egen vilja. Nåväl, om nu Gud är osjälvisk kärlek, varför skulle han då stå fast vid att bli ärad och förhärligad?"

Ratzinger svarade: "Uttrycket "skapad för att han själv ville det" är något som Johannes Paulus II åtskilliga gånger tagit upp i sina encyklikor. Där har han utgått från Immanuel Kant och vidarefört tanken på ett nytt sätt. Kant har sagt att människan är det enda väsen som är ett ändamål i sig självt och inte ett ändamål för något annat. Nu säger Johannes Paulus II: "I sak är människan sitt eget slut och är för sin del inte ett ändamål för något annat".

Man kan väl undra om Kant fortfarande kan vara så skrämmande för de kristna. Jag kan föreställa mig utvecklingen av den kristna tron i antiken, när den mötte den antika världens kultur och filosofi. Hur många aspekter av den rådande kulturen har inte bidragit till att forma det kristna tänkandet och teologin? Kanske är det på samma sätt idag, att det kristna tänkandet och teologin växer fram med bidrag från vår kulturella omgivning, exempelvis Kants antropologi?