Mexiko är ett av länderna med katolsk majoritet i världen, det har ungefär 100 miljoner invånare. Trots sin katolska majoritet och allt inflyttande som kyrkan har, finns där en historisk konflikt mellan kyrkan och staten som sträcker sig tillbaka till mitten av 1800-talet. Mexiko blev ett självständigt land redan 1821. Idag råder religionsfrihet i landet, men många av de konflikter som drabbar kyrkan i det moderna samhället finns också i Mexiko.
President Benito Juares (1806 – 1872) “Leyes de Reformas, en skiljelinje mellan Staten och Kyrkan.
I Mexiko finns nio ärkestift och tjugofem stift. Men Mexiko är ett paradoxalt land eftersom det har funnits lagar som t.ex. begränsar den religiösa friheten och som har gått emot den katolska kyrkan . “Leyes de Reformas” (Reformernas lagar) är namnet på en grupp mexikanska lagar som bland annat gör det förbjudet att offentligt uppträda i religiös klädedräkt. Den typen av restriktioner har inte funnit i något annat land i hela regionen.
Blanca Elena är en ung mexikansk kvinna som berättar om hur hon själv ser på katolska kyrkan i sitt land. Hon bor i staden Monterrey, hon kommer från en stor katolsk familj, som man idag skulle kalla ”traditionell”, hon är den femte av åtta syskon. I sin tidiga barndom var hon, tillsammans med sin familj, tvungen att byta bostad, en situation som påverkade hennes skolgång eftersom hon blev tvungen att börja i en ny skola varje gång. Den situationen gjorde också att hon inte hittade en församling att bli fast verksam i. Med tiden lyckades familjen etablerade sig, Blanca var elva år och då kunde hon besöka församlingens aktiviteter och grupper regelbundet.
I sin församling kunde Blanca gå i undervisning för första kommunion. Hon kunde tillhöra församlingens grupper och finna vänner där. Hon var mycket aktiv i körverksamheten, hon hjälpte till med katekesen, hon var med i församlingens karismatiska förnyelsegrupp, och tonårsgrupper. Hon deltog i andra aktiviteter när tiden tillät, och gjorde sällskap med sin mor till kyrkan för att delta i familjkatekesen.
För Blanca var också de ungdomsgrupper i församlingen som var direkt assisterade av seminaristerna från Monterreys stiftseminarium viktiga. Varje år sändes seminaristerna till församlingarna runt i Monterrey för att utföra pastoralt arbete, särskilt i ungdomsgrupperna. Närvaron av seminaristerna gjorde att grupperna växte i antal och även blev starkare.
Grundskolan blev den statliga för Blanca Elena och från den bevarar hon goda minnen. Skolan, som alla statliga skolor i Mexiko, var en sekulär skola. Hon kommenterar, och det var mycket intressant, att i skolan fick hon aldrig höra något fientligt mot kyrkan eller att någon lärare ställde sig kritisk mot religionen. I de statliga skolorna ges inte någon religionsundervisning.
Det mexikanska skolsystemet reserverar religionsundervisningen för de privata skolorna. Många av de skolorna är drivna av katolska ordnar, men det finns icke-katolska eller icke- religiösa privatskolor. I viss mån ger de skolorna en bättre undervisning än de statliga skolorna.
Monterreys domkyrka
De katolska skolorna har hög status och genom att föräldrarna måste betala för att låta barnen gå i dem skiljer de sig från de statliga skolorna. Att ha sina barn i en privat katolsk institution höjer den sociala statusen för föräldrarna. Föräldrar använder den situationen även för att få en högre grad av acceptans i samhället, ett samhälle där man bland annat måste visa att man är ”100% katolik”.
Det finns också andra motiveringar som gör att föräldrar skickar sina barn till privata katolska skolor, säger Blanca Elena. Många föräldrar trodde att om man skickade sina barn till skolor som leddes av nunnorna eller prästerna, då skulle deras barn blir ”goda katoliker”, men motiveringarna har varierat med tiden, idag tänker många föräldrar annorlunda. Många tänker att om de skickar sina barn till religiösa skolor så får barnen religionsundervisning där och då spara man tid eftersom det inte finns behov att ta barnen till katekesundervisning i kyrkan på söndagarna. Men, det finns också föräldrar för vilka religionen inte spelar någon roll utan de är mera intresserade av på vilken akademisk nivå barnen hamnar i de katolska skolorna.
Andra intressanta informationer om kyrkan i Monterrey som Blanca Elena gav handlar om själva ärkestiftet. Innan de första missionärerna kom till dessa trakter, borde där nomadstammar. De första spanjorerna som kom dit, grundade en stad som döptes till Santa Lucia, men försöket att befolka de trakterna misslyckades på grund av de naturliga fientliga förhållanden som fanns. Det var inte förrän 1596 som Don Diego de Montemayor, med 34 personer grundade staden på nytt, men då kallades den ”Nuestra Señora de Monterrey” (Vår Fru av Monterrey).
Ärkebiskopen i Monterrey, Kardinalen Francisco Robles Ortega
Staden Monterrey är säte för ärkestiftet med samma namn, dess ärkebiskop är monsegnor Francisco Robles Ortega. Till ärkestiftet hör 550 präster, 9 pastorala zoner, 23 dekanat och 201 församlingar. 57 ordensmän och 750 ordens- och kongregationskvinnor. Det finns 93 institutioner i ärkestiftet som drivs av ordnar, kongregationer, det apostoliska livets sällskap, privata och offentliga föreningar för lekmän.
Det finns även en lekmannarörelse i vilken 29 lekmän integrerar sig i 72 organisationer, som arbetar med barn och ungdomar. Deras arbete sträcker sig även till föräldrarna och vuxenkatekes, många gånger i miljöer med sociala problem. Man räknar med fyra och en halv miljoner katoliker i ärkestiftet Monterrey.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar