Martin Luther, den tyske reformatorn, har på ett speciellt sätt påverkat Europas och västvärldens historia. Trots Luthers betydelse, inte minst i det kyrkliga livet, talas det inte så ofta om honom som man borde göra. Den 23 december fick jag tillfälle att träffa fader Mats Furemalm, komminister i S:t Matteus församling, Svenska kyrkan, i Stockholm, för att samtala om Martin Luthers liv, verk och påverkan i kyrkan, inte minst de katolska och ortodoxa kyrkorna, och även i samhället. Vi talade om vad som är det viktigaste hos Luther, han som är en medkristen som brottades med många personliga frågor som förfall i Kyrkan på sin tid. Luther var även upptagen av frågan om hur han skulle leva sitt liv för att uppnå frälsningen, och det är något han har gemensamt med människor i alla tider, som vill leva sin tro på allvar, den helige Franciskus som levde långt före honom hade samma funderingar.
När Luther startade reformen höll medeltidens tänkande på att förändras. Han var själv den som startade reformationen men trots allt detta bekände han sig alltid som katolik. Luther hade inte någon tanke på att utträda ur katolska kyrkan eller skapa någon splittring, men det blev konsekvensen av den rörelse som han startade. Då försökte han gå över till ortodoxin, men det misslyckades.
Under Vaticanun II var Katolska kyrkan tvingad att hantera vissa problem som var konsekvenser av den lutherska reformationen. Vaticanun II nämnde inte Luther i något dekret, men han finns med i bakgrunden till konciliet.
VaticanuM II var två saker: ett kraftigt försenat avslut på Vaticanum I, som aldrig formellt avslutades; samt ett pastoralkoncilium (ett helt nytt koncept: ett koncilium som inte hade för avsikt att förklara någon omstridd fråga för officiell lära och förnekandet av densamma för heresi) med målsättning att Kyrkan skulle bemöta den moderna tidens (dvs efterkrigstidens 1900-tals) frågor.
SvaraRaderaInget av dessa två handlar om att bemöta eller behandla Luther, om du inte räknar hela den moderna tidens moraliska förfall som en konsekvens av Luthers apostasi (vilket jag iofs nog hade kunnat hålla med om till stor del). Det närmaste ditt påstående kan komma sannigen är att den nya mässordningen - som inte sattes ihop av konciliet utan av en postkonciliär kommision - var influerad av Kalvinism (dvs egentligen inte Lutherdom), men det var knappast konciliets fel utan snarare Annibale Bugninis.