Den världsliga makten och Kyrkan har många gånger i historien gått hand i hand. Det som är överraskande är att det nu är vänsterregimerna som räcker ut handen till kyrkan, vänstern som alltid har varit den erkända fienden. Men det finns andra synvinklar för att betrakta denna problematik, att det kanske är så att Kyrkan visar på de skillnader som finns mellan den politik som förs och den barmhärtighet som man borde visa mot de människor som drabbats av olycka och sjukdom.
Den uppfattningen borde gälla alla människor. Det är väl grunden till kärlek till fienderna, man borde betrakta de personer som finns bakom sjukdom eller lidande. Om man bekänner sig som kristen, då borde man sträva efter att förstå att man skall be för den person som drabbats, om det inte är fall där man kan hjälpa till med något materiellt för att lindra lidandet. Det kan vara en stor uppmaning om man tänker på alla känslor som sådana situationer kan framkalla.
Jesus uppmanar dem som följer honom med följande ord: älska era fiender och be för dem som förföljer er (Matt 5:44). Man kan väl uppfatta det som att man inte blir glad över att se dem som har gjort illa på ett eller annat sätt, men här menar Jesus säkert att erkänna Guds inneboende närvaro även i den som man uppfattar som fiende.
I Hugo Chávez och Fidel Castros fall kan man väl erkänna denna Guds inneboende närvaro och samtidig behöver detta inte krocka med det sätt man ser dem, Chávez och Castro, politisk. Ja, man kan inte önska sig och arbeta med fredliga medel för att få bort dem från makten utan att erkänna Guds närvaro i dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar