En kall vinterdag för några år sedan, befann jag mig i en av korridorerna i Stockholms teologiska högskola i Bromma och träffade där på några studenter som var upprörda och arga. Anledningen var att någon med stora bokstäver skrivit namnet KANT i snön i den inre trädgården. Det var inte första gången jag upplevt att kristna reagerade starkt mot Kant. Det är många som anser att Kants idéer har bidragit till sekulariseringen och, det är klart, har man den åsikten är vreden hos religiösa människor förståelig.
Kant har skrivit kritiskt om religionen, åtminstone om den rådande teologin på hans tid. Han har t.o.m. angripit Anselms av Canterbury ontologiska gudsbevis. Han ansåg det vara ett kardinalfel när Anselm hävdade att Gud existerar utifrån definitionen av ett ting, men han kallade sig, såvitt man vet, aldrig ateist.
Jag tycker det är intressant att läsa om boken "Gud och världen. Tro och liv i vår tid". Boken innehåller det samtal journalisten Peter Seewald hade med kardinal Joseph Ratzinger och behandlar frågor om tro och förnuft. Jag är särskilt intresserad av referenserna till Kant.
Peter Seewald frågade: "Klemens av Alexandria, en av kyrkans stora fäder, sade en gång: Människan har skapats av Guds egen vilja. Nåväl, om nu Gud är osjälvisk kärlek, varför skulle han då stå fast vid att bli ärad och förhärligad?"
Ratzinger svarade: "Uttrycket "skapad för att han själv ville det" är något som Johannes Paulus II åtskilliga gånger tagit upp i sina encyklikor. Där har han utgått från Immanuel Kant och vidarefört tanken på ett nytt sätt. Kant har sagt att människan är det enda väsen som är ett ändamål i sig självt och inte ett ändamål för något annat. Nu säger Johannes Paulus II: "I sak är människan sitt eget slut och är för sin del inte ett ändamål för något annat".
Man kan väl undra om Kant fortfarande kan vara så skrämmande för de kristna. Jag kan föreställa mig utvecklingen av den kristna tron i antiken, när den mötte den antika världens kultur och filosofi. Hur många aspekter av den rådande kulturen har inte bidragit till att forma det kristna tänkandet och teologin? Kanske är det på samma sätt idag, att det kristna tänkandet och teologin växer fram med bidrag från vår kulturella omgivning, exempelvis Kants antropologi?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar