Jul 2013

Julen 2013 är förbi och jag vill här dela med mig hur jag har erfarit den. Sedan många år brukar jag vara med i Julbönen i Sankta Eugenia kyrka, i centrala Stockholm. Jag kan minnas hur pater Hornung och pater Bischofberger brukade ta Jesusbarnet från altaret, och vandra med tillsammans med alla deltagare till Mariakapellet, där prästen brukade lägga barnet i krubban. Där slutade julbönen och gudstjänstdeltagarna brukade vara bjudna av prästerna till en gemenskapsmåltid. I år samlades vi för Julbönen i Mariakapellet, till en enklare bön ledd av pater Claus Dietz. Efteråt inbjöds till den traditionella samvaron, den här gången i läsesalen, ordnad på så sätt att man kunde vara nära dem som kom för att smaka på det goda som bjöds av församlingen.

På juldagen var den plats som låg närmast för mig att fira mässan den katolska domkyrkan.  I ceremonin såg jag biskop Anders Arborelius och den apostoliske nuntien för Skandinavien Henryk Jósef Nowacki, och, om jag har räknat rätt, sju präster. De flesta sittplatser var upptagna, tecken för en välbesökt mässa. Här kunde man lyssna på biskop Anders Arborelius julpredikan, han talade bl.a. om att det ska vara tråkigt i kyrkan för att den inte är ett nöjestempel.

  Den andra höjdpunkten för Julen var firandet av den heliga familjen på söndagen efter Jul. Den dagen gick jag till domkyrkan igen, till den spanska mässan, som i liturgin inkluderade två ungdomar som föreställde jungfru Maria och den helige Josef, som bar ett litet Jesusbarn till framför altaret. Pater Christian, rektor för den spansktalande missionen i Stockholm, meddelade att han skulle gå på semester några månader.

 

Nyårsdagen, Guds heliga moder Marias högtid, samlade en del av jesuiterna i Sverige, pater Dominik Terstriep, pater Ulf Jonsson och pater Josef Höfner. Jag möt den dagen en fullsatt kyrka, på ett sätt som kan påminna om en söndagshögmässa. I predikan, som jag här lämnar en ljudkopia av, reflekterar pater Ulf Jonsson om sambandet mellan juldagen och nyårsdagen i den katolska liturgin.