Prästvigningarna i en svensk kontext: det lutherska och det katolska sättet

Pär-Anders Feltenheim på väg till vigningen.

8 september är det datum som valdes för att prästviga Pär-Anders Feltenheim till katolsk präst i den katolska domkyrkan i Stockholm. På samma datum infaller firandet av jungfru Marias födelsedag, som anses vara en lämplig dag för vigningar, och inom katolska kyrkan särskilt för diakon- och prästvigning. Ett exempel på hur kyrkan använder den högtiden för att viga sina diakon- och prästkandidater är biskopen i Stockholms katolska stift, Anders Arborelius.

I det gamla prästseminariet Koinonia.

I den lutherska traditionen, liksom i den katolska, har prästerna som huvuduppgifter att leda gudstjänsterna, vara ansvariga för att förrätta dop och vigsel, och även leda begravningsgudstjänster. Prästerna har också ansvar för undervisning och det pastorala arbetet i församlingen, som konfirmations- och trosundervisning. Man kan också tillägga att prästen bär ansvaret för att besöka de sjuka, och för själavård som i de flesta fall måste hållas under tystnadsplikt. Bland annat detta är vad den lutherska och den katolska kyrkan har gemensamt.

De som vigs till diakoner kan ha gemensamma uppgifter med tanke på det sociala och karitativa arbetet. Men den lutherska och den katolska traditionen skiljer sig vad gäller förhållandet till stiftsbiskopen. Den lutherska traditionen lyfter inte upp den speciella relation som diakonen har till biskopen i den katolska traditionen, som en medhjälpare till biskopen. En av sina viktigaste uppgifter har en diakon, i ett katolskt sammanhang, i liturgin, särskilt i den heliga mässan.

Två unga kvinnor vigda till präst i den lutherska katedralen i Stockholm.

Det är inte bara i vigda diakoners uppgifter som skillnaden ligger mellan den lutherska och den katolska traditionen, utan även i hur man uppfattar prästerna och prästämbetet. Det finns en sakramentalitet bakom prästämbetet i en katolsk kontext, den räknas, tillsammans med äktenskapet, i en grupp sakrament som kallas ”tjänande”. Det finns en annan skillnad i den här frågan och det har att göra med hur man förhåller sig till kvinnor i prästämbetet i de båda kyrkorna. Skillnaderna handlar om att man i den lutherska kontexten är mera öppen för att viga kvinnor till präster och att man i en katolsk kontext utesluter kvinnor från ämbetet. Samma villkor gäller för diakonvigning, katolska kyrkan viger inte kvinnor till diakoner.

Det är klart att prästvigningen är, för både kvinnor och män, en stor dag i livet, den vigda prästen har framför sig stora utmaningar i sitt arbete i kyrkan. Det som finns att tillägga är gratulationer till Pär-Anders Feltenheim och önska honom Guds välsignelse och lycka till.