Firande av Petrus och Paulus apostlar i Sankta Ragnhilds kapell

Firande av Petrus och Paulus apostlar, högtid, s:ta Ragnhilds kapell, på Josephinahemmet i Bromma. Fader Franz Schneider och fader Asfaha Kinadermarian, 28 juni.

Änkedrottning Josephinas dödsdag firades på Riddarholmskyrkan.

Det är en tradition att Josephinahemmets medarbetare besöker Riddarholmskyrkan för att lägga en krans vid hennes grav, på hennes dödsdag den 7 juni. I år fick ceremonin flyttas till dagen innan och kungliga hovstaterna hade givit sin tillåtelse till att fira en katolsk mässa. Några hundra personer fyllde kyrkan och ett tiotal präster var närvarande i gudstjänst. Rainer Carls, kaplan på Josephinahemmet i Bromma höll predikan. Han talade om drottning Josephinas väg till Sverige och hur hon, en katolsk kvinna, levde sin tro i ett kompakt protestantiskt och främmande land.

Rosenkrans och bönbok som tillhörde änkedrottning  Josephina

Rainer Carls sj predikan.

Bilder från mässan här

Varför behöver vi andliga böcker? P Dominik Terstriep presenterar “Andlighet mitt i vardagen”

 

Den 30 maj presenterade p Dominik Terstriep S.J. sin bok om andlighet, med titeln ”Andlighet mitt i vardagen”, i Sankta Eugenia kyrka, kl 19:00, i läsesalen. En stor publik var närvarande vid bokpresentationen, några unga ansikten i rummet. Andlighet är något som väcker intresse, mest den sort som p Dominik beskriver i sin bok.

Man kan fråga sig: varför behöver vi andliga böcker? Det finns en fara i religionen som p Dominik pekade på, att människan kan anse att andlighet är något som inte har med vardagen att göra.

Det man fick höra om själva boken var att den hade tänkts vara en bro mellan vardag och andlighet. En intressant tanke som p Dominik utvecklade var att många människor tänker sig sin vardag och andlighet som två skilda saker. Genom övningar och funderingar skall boken bidra till att det andliga förkroppsligas i det vardagliga, att lyfta upp vardagliga andliga dimension,

Boken har två författare, p Dominik och Hans Schaller SJ, som under p Dominiks studietid i Rom var spiritual på kollegiet. P. Dominik och p Schaller har skrivit boken tillsammans, som uttryck för deras andliga gemenskap.

Här kan man läsa p Dominiks föredrag

Sr Madeleine Fredells dröm, lite i tysthet, om prästämbete för kvinnor

I mina händer hamnade en artikel från en ryskortodox nyhetsbyrå," Saint Elias Today", med rubriken "Russian Orthodox warns Church of England", där den ryskortodoxa kyrkan utfärdar en varning till den nye anglikanske ärkebiskopen Justin Welby om att inte öppna biskopsvigningen för kvinnor. Det som är intressant med artikeln är hur den ryskortodoxa kyrkan har växt sig stark och vilket inflytande den kan ha på andra kyrkosamfund, t.ex. det anglikanska.

Det gör att också katoliker kan ställa sig frågan om de skäggiga prästerna från Moskva inte ställer samma krav på Vatikanen ifråga om kvinnors präst- och diakonvigning. Men det är en fråga som bara kan besvaras av de purpurklädda kardinalerna eller påven Franciskus I själv.

Under seminariet "Katolska kyrkan i världen under en ny påve - tre perspektiv", som hölls d. 27 mars på Utrikespolitiska Institutet i Stockholm, talade dominikansyster Madeleine Fredell om att hon önskar sig en utredning om att öppna prästämbetet för kvinnor. Hon talade också om sina förväntningar på att Vatikanen ska genomgå en förändring under den nye påvens ledning och inkludera även kvinnor, som i den modell som föreslagits av abotten av Einsiedeln i Schweiz, där kardinaler, som inte behöver vara prästvigda, utses på en tid av 5-7 år, lika många kvinnor som män.                     Sr Madeleine Fredell  Ir a descargar
Skulle Franciskus I kunna genomföra en sådan kvinnoreform i Vatikanen utan att få en varning från Kirill, Moskvas patriark?

Fastetiden 2013: Påvliga glamour och socialrealism

Palmsöndagens procession i sta Eugenia kyrkan.

Jag upplever att fastetiden har slutat utan att förstå hur det kunde vara möjligt. I jämförelse med andra år var denna fastetid full av intensiva händelser och känslor. En påve, Benedictus XVI, som lämnade sitt ämbete i början av fastetiden och en ny påve, Franciskus I, som valdes mot slutet, riktade uppmärksamheten totalt mot både den gamla och den nya påven. Hur som helst var alla ögon riktade på hur tidningarna och de sociala medierna följde påvarnas väg ut från och in till Vatikanen.

Det är bra att den påvliga entusiasmen börjar inta naturliga nivåer inom katolska kyrkan och både kyrkofolk och präster samlas mera runt den högtid man kommer att fira i veckan. I Sankta Eugenia församling skärps fokus på passionsberättelserna. I engelska mässan lästes berättelsen om Jesu lidande och död och efter mässa gav ungdomsgruppen en föreställning på samma tema. Man gick inte ut utan att vara rörd av skådespelarnas övertygande insats, liksom av själva temat.

Från föreställningen.

Årets fasta kom med en ny fasteduk som visar fyra bord där olika grupper av människor samlas och bilden hålls ihop av korset. Det sättet att framställa sociala grupper och specifika sociala problem är inte någon främmande estetisk inriktning för mig. Årets fasteduk i Eugenia kan jag associera med den socialrealism som jag växte upp med på Kuba.

Fasteduken

När vi närmar oss påskens triduum, hoppas jag att det för många, och även för mig, blir en möjlighet för en djupare förening med vår Herre. Jag hoppas på att våra själar och förstånd stärks för att bejaka sanningen och komma in i firandet av påskmysteriet med hopp att kunna växa som människor och i att visa empati, respekt och solidaritet med andra människor, d.v.s. växa i kärleken.

Kantianska tankar genomsyrar påvedömen

En kall vinterdag för några år sedan, befann jag mig i en av korridorerna i Stockholms teologiska högskola i Bromma och träffade där på några studenter som var upprörda och arga. Anledningen var att någon med stora bokstäver skrivit namnet KANT i snön i den inre trädgården. Det var inte första gången jag upplevt att kristna reagerade starkt mot Kant. Det är många som anser att Kants idéer har bidragit till sekulariseringen och, det är klart, har man den åsikten är vreden hos religiösa människor förståelig.

Kant har skrivit kritiskt om religionen, åtminstone om den rådande teologin på hans tid. Han har t.o.m. angripit Anselms av Canterbury ontologiska gudsbevis. Han ansåg det vara ett kardinalfel när Anselm hävdade att Gud existerar utifrån definitionen av ett ting, men han kallade sig, såvitt man vet, aldrig ateist.

Jag tycker det är intressant att läsa om boken "Gud och världen. Tro och liv i vår tid". Boken innehåller det samtal journalisten Peter Seewald hade med kardinal Joseph Ratzinger och behandlar frågor om tro och förnuft. Jag är särskilt intresserad av referenserna till Kant.

Peter Seewald frågade: "Klemens av Alexandria, en av kyrkans stora fäder, sade en gång: Människan har skapats av Guds egen vilja. Nåväl, om nu Gud är osjälvisk kärlek, varför skulle han då stå fast vid att bli ärad och förhärligad?"

Ratzinger svarade: "Uttrycket "skapad för att han själv ville det" är något som Johannes Paulus II åtskilliga gånger tagit upp i sina encyklikor. Där har han utgått från Immanuel Kant och vidarefört tanken på ett nytt sätt. Kant har sagt att människan är det enda väsen som är ett ändamål i sig självt och inte ett ändamål för något annat. Nu säger Johannes Paulus II: "I sak är människan sitt eget slut och är för sin del inte ett ändamål för något annat".

Man kan väl undra om Kant fortfarande kan vara så skrämmande för de kristna. Jag kan föreställa mig utvecklingen av den kristna tron i antiken, när den mötte den antika världens kultur och filosofi. Hur många aspekter av den rådande kulturen har inte bidragit till att forma det kristna tänkandet och teologin? Kanske är det på samma sätt idag, att det kristna tänkandet och teologin växer fram med bidrag från vår kulturella omgivning, exempelvis Kants antropologi?

Queera arketyper i Bibeln: Interreligiös samtal i en svensk kontext

Stockholms stora synagoga

Queera arketyper är något som primärt relateras till det sekulära livet, men det finns element i religionen som kan tolkas som queera arketyper. Och det var just om det, om de queera arketyperna i religionerna, som en panel skulle samtala under den senaste Prideveckan i Stockholm.

Den 3 augusti ägde denna diskussion rum under rubriken: Är David och Jonathan och Rut och Noemi queera arketyper? Där skulle behandlas hur ofta David och Jonathan (Ur bibelns Samuel 1) och Rut och Noemi (I bibelns Ruts bok) behandlas som queera arketyper, och komma fram till om dessa båda exempel håller för granskning. I panelen deltog Rabbi David Lazar, från stora synagogan i Stockholm, Jenny Dobers, pastor i svenska missionskyrkan, Karin Tillberg, präst i Svenska kyrkan, och Yael Feiler som var panelens moderator. Platsen där panelen möttes var Pride Park (Skogsscenen), Tantolunden, Södermalm. (Mot slutet av artikel kan man lyssna på hela konferensen)

Foton från panelen

Vad som menas med queera arketyper i Torah har att göra med hur man tolkar de bibliska berättelserna, i panelen berörde man hur Bibeln är öppen för att i varje tid erbjuda nya tolkningar. Detta innebär att det finns en öppenhet för den queera tolkningen som ett nytt sätt att läsa Bibeln.

Genusperspektivet behandlades också i samtalet, från panelen sades att det finns vissa bibliska berättelser som alltid återkommer och ett exempel finns i barnbibeln. I den förmedlas alltid historien om den förlorade sonen och det bortsprungna fåret, medan berättelserna som har en kvinna huvudrollen, som t.ex. kvinnan som tappar ett mynt, sällan tas upp. Man skulle lägga in flera kvinnliga förebilder i en kontext där den manliga förebilden oftast tar över. Man skulle skapa en kanon med flera kvinnor i och ha en öppenhet för en tolkning som inte med självklarhet är traditionellt heterosexuell.

Vad det gäller queera arketyper i Nya testamentet finns de inte på samma sätt som i exemplet med David och Jonatan. Men för den så kallade transexuella rörelsen finner i Apostlagärningarna en arketyp i den etiopiska eunucken. Hos David och Jonatan och Rut och Noemi i Gamla testamentet ses i vissa texter en öppning för att tolka dem som en homosexuell relation. I dessa tolkningar finns grunden för att tolka personer i berättelsen som queera arketyperna.

Karin Tillberg, präst i Svenska kyrkan

Från panelen framgick också att att man i varje tid har tolkat och ampassat bibelberättelsernas tolkning till den kontext man lever i. Men det är inte något nytt för hur har bibliska berättelser tolkats och anpassats under historiens gång. Befrielseteologins marxistiska tolkningar och den fundamentalistiska bokstavliga tolkningen är några exempel.

Ordet queer syftar inte endast på homosexualitet, i panelen talade man om de olika andra betydelser som ordet har. Ordet är en adjektiv som användes för att tala om att någon är homosexuell men också för att beskriva att något är udda eller underlig. Queera arketyper behöver inte hänvisa till en homosexuell relation, som i Noemis och Ruts exempel. Den som är queer i den bibliskberättelsen är att den finns inte en som likar den i Bibeln.

Samtalet runt queera arketyper i Torah intressant i det att man lyssna på vilken argumentation stödjer att uppfattningen om queera arketyper i Tora. Men det som saknades var andra uppfattningar i panelen, som kunde bjudas till diskussion och debatt, och på så sätt för en mera generell uppfattning om det problematik.

Här kan man lyssna på hela konferensen: