Den förra lördagen 28 augusti 2010 fick jag inbjudan till en kyrkodag i Stockholm, samordnad av arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse i Kungsholms kyrkan. Mötet hade som tema ”Folkkyrkan och det ockuperade folkyrkobegreppet”. Programmen hade tre föredrag som leddes av Docent Teol dr Dag Sandahl, Biskopen, teol dr Ragnar Persenius och Fil dr Daniel Alvunger.
Jag hade inte tid för att sitta med under hela programmet men jag kunde i lugn och ro och lyssna på den första föreläsningen, som var Dag Sandahls och som fått namnet ”Sempre avanti – alltid framåt! Ett verkligt folkkyrkoprogram.”
Jag har hört om Dags Sandahl tidigare och känner till hans bok ”Jesus” men hade inte haft möjlighet att se och höra honom i en föreläsning. Inte många föreläsare kan hålla åhörare vakna och intresserade av vad som sägs, men Sandahl lyckas med att behålla sin publiks uppmärksamhet. Han har en mycket särpräglat sätt att manövrera sitt tal, som en erfaren sjöman sitt skepp, och lyckas med att komma fram med det han vill förmedlar.
Vad Dag Sandahl talade om är hur Olaus Petri är rätt arvtagare till Ansgar och den heliga Birgitta. Om det uppdrag som statkyrkan misslyckades med, att kristna det svenska folket och om hur frikyrkorörelsen istället lyckades. Hur föddes denna folkyrkotanke i Svenska kyrkan och hur har den utvecklats till ett slags ”civil religion” idag? Hur Svenska kyrkan har isolera sig själv på ett ekumeniskt plan och hur det har blivit så att religionsvetenskapen har övertagit den plats som egentligen tillhör teologin. Hur ser krisen ut i Svenska kyrkan och hur har begreppet ”folkkyrkan”politiserats?
I kyrkodagens programblad gav mig hänvisning och information om vad Folkkyrkan betyder för något. Jag hade hört namnet tidigare men visste inte vad för slags rörelse den var.
Jag läste en kort beskrivning, Folkkyrkan är en rörelse som uppstått som svar på frikyrklighetens angrepp. De handlar också om Kyrkans nära koppling till svenska folket som inte uppfattades som ett problem utan som en Guds gåva.
I bladet beskrives också att folkkyrkobegreppet har blivit mer politiserat, och rörelsen handlar inte mer om hur Svenska kyrkan förstår sin kallelse utan om hur hon vill förstå sig själv; vad hon är som kyrkan. Konsekvensen anses vara att Svenska kyrkan idag är mer ”svensk” än kyrka, en spegelbild av ett sekulariserat folk, där samma folk besitter läroauktoriteten, också i praktiken, genom det politiskt tillsatta kyrkomötet. Arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse kommer att bjuda på andra samlingar kring folkyrkan och kallelsen till kyrklig förnyelse.
I programmet fanns också Mässa i Kungsholms kyrka, med biskop emeritus Björn Fjärstedt. Kyrkodagen slutade med Vesper, i vilken ärkebiskop emeritus Gunnar Weman predikade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar