Katolska identiteten i Sverige: språk, konvertit och invandrare

Den katolska identiteten är ett viktigt ämne för katolikerna i Sverige eftersom majoriteten av katolikerna inte har svenskt etniskt ursprung. En skrift som rör den problematiken heter ”Enhet i mångfald”, en samling av sex herdabrev under samma rubrik, skrivna av den nuvarande katolske biskopen, Anders Arborelius, inför stiftsjubileet. Boken gavs ut av bokförlaget Veritas 2004.

Katolska kyrkan i Sverige är en ”integrationsverkstad” enligt biskop Anders Arborelius, som skriver att Kyrkan i Sverige har något att ge ut till samhället: De erfarenheter, som människor av olika nationaliteter i våra församlingar har gjort av att leva och verka tillsammans, skulle kunna bli fruktbara för hela samhället. (herdabrevet ”Kyrkans samhällsansvar”, sidan 23) Katolska kyrkan är det paradigm som Sverige behöver som är grundat i gemensamma värden (sidan 24).

Men, påverkan från andra sidan kyrkogrinden känns i de katolska församlingarna i Sverige. Biskop Anders ställer sig ett antal frågor om individualisering. Han talar om att det har kommit signaler som talar om nyinflyttade och nykonverterade som lider av att hamna utanför grupperna. Biskopen ställer sig två frågor: Känner man sig välkommen i våra församlingar? Är kyrkkaffet bara ett tillfälle att möta landsmän eller likasinnade? (herdabrevet: ”Delaktighet och medansvar” sidan 31)

En av de viktigaste uppmaningar som Katolska kyrkan idag har i Sverige är att få plats för alla i kyrkan och integrera alla i en katolsk identitet. Men, som biskop Anders Arborelius säger, är det inte ett enkelt arbete, framför allt när det gäller att invandrare skall integrera sin katolska tro i den nya kontexten. Han säger: Tyvärr har många lämnat vår katolska gemenskap i Sverige, eftersom de inte har kunna se hur man kan integrera sin katolska tro i den svenska identiteten och verkligheten. (herdabrevet ”Katolska identitet” sidan 11)

På följande sida, nummer 12, i samma herdabrev ”Katolska identitet”, följer en rad samtalsfrågor över temat. Bland dem bjöds att reflektera över om det är dåligt eller bra att invandrade katoliker håller fast deras gamla hemländers form av katolskt liv, och på vilket sätt kan stiftet berikas av de olikheterna. Ett annat tema för reflektion är hur konvertiterna skall integreras i kyrkans gemenskap.

Konvertiterna och invandrarna är de två stora grupper som omformar Katolska kyrkan i Sverige och inte minst den katolska identiteten i landet. Det nationella och etniska ursprunget är en identitetsmarkör i det katolska livet i Sverige.

Katoliker som kommer från andra länder kommer att ses alltid som invandrare. I en intervju som reportern Josefin Lilja gjorde med katolska stiftets prästseminariums rektor, Msgr Göran Degen, i tidningen ”Dagen”, kan ses som ett exempel på hur dessa uppfattningen ser ut. I den beskrivning av situationen i stiftet som Göran Degen gör, framställer han katolikerna utifrån var deras föräldrar kommer ifrån, d.v.s. som invandrare. Degen säger att tredje generationens invandrare lämnar ofta sitt aktiva deltagande i kyrkan. Å andra sidan beskriver artikeln en nyvigd diakon med hjälp av hans nationella tillhörighet: man från Rwanda.(http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=273712)

En annan aspekt av den katolska identiteten i Sverige har att göra med språket. Den förekommer i ”Enhet och mångfald” där biskop Anders Arborelius säger: Vi har en kallelse att berika svensk kultur och svenskt samhällsliv med vår katolska tro, därför måste vi också ha ett gemensamt språk. Även om många av oss brukar delta i mässan på ett annat språk än det svenska, är det viktigt att också delta i liturgin på svenska. Som katoliker är vi förpliktade att helga Herrens dag genom söndagsmässan, oavsett vilket språk den firas på. Det har hänt att jag vid mässans början sagt: ”Herren vare med er” och knapp någon har kunna svara, även om de kunde det vanliga svenska språket ganska bra. Som katoliker i Sverige får vi inte bli analfabeter när det gäller vårt liturgiska och teologiska språk. Alla som följer katekesundervisningen måste få lära sig den typiskt katolska terminologin på svenska, annars kommer de aldrig att kunna tala om sin tro och risken är stor att de hamnar in en schizofren situation. (herdabrevet ”Katolska identitet”, sidan 11)

Biskopens ord är lätta att förstå om man tänker på alla språk som finns inom Katolska kyrkan i Sverige, dominerande språk är tre: spanska, polska och kroatiska. Särskilda mässor firas runt i landet och i de stora församlingarna finner man de nationella grupperna där många får själavård på sitt eget språk eller firar mässorna på den.

Det är alldeles klart att det behövs ett språk för att hålla samman ett stift, annars kommer kyrkan att delas i öar av språk. I Sverige är fallet att svenska språket är det som kan vara garant för den katolska mångfalden i landet.

Men, till den tidigare nämnda situationen kommer det engelska språk att lägga till en lite förvirring. Engelska finns alltid i den kulturella bakgrunden i Sverige, det är ett slagt andra språk i landet och även Kyrkan är påverkad av den kulturella påtryckningen. I ett katolskt kyrkligt sammanhang är ganska vanligt att ett samtal övergår från svenska till engelska, eller att i ett officiellt möte användes de två språken samtidigt, utan att behöva förklara vad som har sagts på engelska. Plötsligt kan det dyka upp en präst som börjar predika på engelska, detta utan tolk, i en högtidsgudstjänst som stiftvallfärden, eller någon högtidlig mässa i domkyrkan, eller någon annan gudstjänst. Engelska får det privilegiet.

Katolska stiftet i Sverige har en särskild utmaning, att vara en enhet i en stor mångfald. Den katolska biskopen Anders Arborelius vill inte ge något svar i ”Enhet och mångfald”, han som har ett stort ansvar som biskop vet vilka frågor som uppstår i Katolska kyrkan i dagens Sverige. Men, man kan fråga sig om det inte redan finns ett svar där problematiken låter sig formuleras. Åtminstone får de som är intresserade av att finna en väg till lösning, veta vad problemet finns. Men en sak är klar, att den katolska identiteten i Sverige av idag måste slåss med språkliga problem och begrepp som "konvertiter" och "invandrare".