Under ett av mina besök på Stadsbiblioteket fick jag se en bok som behandlar abortproblematiken: ”Den svårlösta konflikten,” Veritas förlag, Stockholm 2009. Det är klart att en bok om abort nästa alltid måste handla om en kampglöd för eller emot abort, det är i alla fall vad man tror. Positionerna står fasta och man ägnar sig sällan åt en förnuftig debatt.
Abortdebatten är idag så polariserad att den därför, för det mesta, inte lämnar utrymme för en rationell debatt, d.v.s. att kunna se detaljerna i problematiken från olika perspektiv. Ett klart exempel som visar hur det kan gå i den här debatten är det XXIV Kvinnomötet i staden Tucuman, Argentina, där det uppstod en våldsam konfrontation mellan deltagare i kvinnomötet och den katolska kyrkan i den staden. Den 10 oktober 2009 marscherade tusentals kvinnor på gatorna och krävde rätt till fri abort och anklagade kyrkan bl.a. för att vara machocentrerad. Kyrkan för sin del svarade med unga män som läste rosenkransen utanför kyrkorna.
Gatorna i Tucuman, Argentina, 2009, kamp mellan troende katoliker och radikala feminister.
En bok som uppenbart handlar om abort har man inte något behov av att läsa, därför att man kan förutsätta innehållet i den. Har den ett kristet innehåll vet man vad det står: att tro på att människan har ett unikt värde, grundad i att människan är skapad till Guds avbild. De kristna stimuleras till att ta moraliska frågor på större allvar på grund av den kommande Guds dom. Att det står i Bibeln att Gud ser och älskar det ofödda människolivet, särskild citeras psalm 139 , Lukas evangeliet kap 1:43 där Maria besöker sin kusin Elizabeth och profeten Jeremia kap 1:4 – 5, där Gud berättar för Jeremia att Han kände honom redan då han var i moderlivet. Eller om författaren är vad man kallar för feminist, som anklagar de kristna för att vara antiabortgrupper som för sin kamp med religiöst nit, t.ex. Eller, att de själva försvarar kvinnors rätt till självbestämmande över sin egen kropp och rätten till fri abort, och även de sexuella och reproduktiva rättigheterna.
Jag såg några kända namn och därför blev jag lite nyfiken att öppna boken och se vad de skrivit. Jag måste säga att jag har blivit mycket överraskad av bokens innehåll. Boken är ett resultat av ett samarbete i vilken man försöker behandla abortfrågan från olika utgångspunkter: filosofi, medicin, litteratur, juridik, psykologi . Personer som medverkar i boken är: Anna Dunér, författare och skribent, Sture Gustafsson, f.d. radioproducent, sakkunning i Statens Medicinska – etiska råd, Kerstin Hedberg Nyqvist, sjuksköterska och lektor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala Universitet, Glenn Haegerstam, med. dr. Karolinska Institutet, Erwin Bishopsberger teolog och katolsk präst, Margareta Kieffer, teol kand och handledarutbildare i psykoterapi, Gunilla Lindmark, professor emerita i Internationell Kvinno- och Mödrahälsovård vid Akademiska sjukhuset, Anders Piltz, katolsk präst, Tomas Nordlölf, legitimerad psykolog verksam inom psykologkliniken för somatisk vård och rehabilitering vid Karolinska Universitetssjukhuset och Jan Perselli, fil dr i temat Hälsa och samhälle och som disputerat med en avhandling om fostersynen i svensk rätt. Alla författarna har en kristen grundsyn.
Man ska, enlig min uppfattning, börja med att läsa bokens sjätte kapitel: ”Att se det ofödda barnet” av Kerstin Hedberg. Hon har arbetat med förtidigt födda barn och därför kan man följa henne i hennes berättelse om hur ett förtidigt fött barn följer nästa samma utveckling som om det varit kvar i moderlivet. Detta är en utveckling som har varit föremål för forskning och som har bevisat att fostret utveckla personliga egenskaper redan före födseln.
Den moderna tekniken är för Kerstin Hedberg ett annat sätt att få kunskap om detaljerna om utvecklingsprocessen hos fostret. Ultraljudsundersökning ger både föräldrar och vårdspecialister en bild av fostret, men den garanterar inte till 100 % att fostrets liv respekteras. Även om den bl.a. visar att mellan veckan 8 till 16 i graviditeten utvecklas kroppsdelar och rörelse hos fostret. Fram till vecka 26 har det konstateras att fostrets sinnen utvecklas, det kan känna bland annat smak och doft från det som mamman äter. Hörsel konstateras och fostret kan känna igen vokalerna, tecken på ett fungerande minne.
Fostret visar också att det kan känna smärta. Det finns inte i någon annan del av boken en rörande beskrivning av fostrets egenskaper som i denna. Hedberg förklarar hur fostret tidigare har framställts som inte tillräckligt färdigt för att känna smärta, men forskning har visat att det är tvärtom, fostret känner smärta. Det finns inte en specifik tidpunkt då smärtupplevelser uppstår, men man kan se de olika komponenterna i smärtsinnet som omogna, men inte inaktiva.
Det finns ett mål med fostrets utveckling. Hedberg menar att det genereras en bindning och en anknytning som uttrycker sig på olika sätt. Information samlas hos fostret och används efter födelsen för att skapa en nödvändig relation till sin mamma för att kunna överleva.
Det personliga är ett annat perspektiv som behandlas i boken. Anders Piltz, präst i katolska kyrkan, fokuserar på att den som mest drabbas i en genomförd abort är den som fattar beslut och inte fostret i första hand. Abortens problematik skakar det mest sårbara och intima i människan, och här pekar Piltz på den sexuella dimensionen i människan, som inte diskuteras offentligt för det mesta. Andra frågor som uppstår tillsammans med abortproblematiken är jämställdheten, misstänksamhet mellan könen och makt över kvinnor. Men Piltz visar också att människosyn är grund till abortfrågan. Det finns två grundsyner, en betraktar människor efter sin funktionalitet och en andra ser människan som ett subjekt med rättigheter.
Det finns svårigheter i att möta dem som är för abort och inleda ett samtal med dem. Det blir ännu svårare och mer konfliktfyllt om de tillhör den könsbaserade ideologin som har som ideologisk princip att fostret är en del av kvinnan lika mycket som vilken annat organ som helst. Konsekvenser är att man förnekar det individuella i fostret och därav följer att man inte erkänner det som en person. Glenn Haegerstam gör en intressant insats i boken och förklarar varför det inte är ett hållbart argument. Det är så att graviditeten och förlossningen i allra högsta grad berör kvinnas kropp, men inte att fostret är en del av kvinnans kropp, eftersom de inte är samma person. Om man försäkrar att fostret är en del av kvinnas kropp, måste fostret då ha med sig samma egenskaper som kvinnan. Men följande exempel som Haegerstam tar fram visar det motsatsen: En äggcell från en färgad kvinna befruktad med sperma från en färgad man, implanterad hos en vit kvinna utvecklas till ett färgat barn. Det är därför att fostrets utveckling bestämmes utifrån var det växer och utvecklas.
Det är viktigt att se att det som står i bibeln inte är det enda argumentet som finns för att möta abortförespråkarnas argument, utan man måste också ta del av vad vetenskapen har att säga. Det kan vara lite svårt att bemöta argumentet att fostret är en del av kvinnans kropp enbart utifrån bibeln. Svaret är faktiskt att det påståendet varken är logiskt eler vetenskapligt hållbart, som Haegerstam säger. Men, varför är det så? Svaren ligger inte i vinden utan i förnuftet.
Det som är intressant i boken är de nya perspektiv som öppnas för abortdebatten. Bibeln eller rosenkransen är inte tillräckliga argument för att möta abortförespråkarnas krafter. Krafter som har en klar fientlighet mot religion i sin politiska och ideologiska grundsyn. Kyrkan måste våga öppna sina portar och gå över gatan till medborgarhuset och ta initiativ och gå i dialog med samhället. Men då borde kyrkan inte bara bära med sig rosenkransen, utan de argument som behövs för att visa att abort är orationellt och inte vetenskapligt och att abort står emot de värden som inte bara Kyrkan utan det moderna samhället säger sig stå för: ”Rätt till liv och personlig frihet.”
Boken borde läsas av alla i Kyrkan som har med själavård, undervisning och socialarbete att syssla. Läsaren kan fördjupa sig bl.a. i hur tragisk en abort är för dem som är inblandade i den, kvinnorna, männen, familjerna och hela samhället. Den ökar möjligheten att hjälpa kvinnor som kommer till kyrkan och söker försoning och helande efter att ha gå igenom en abort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar