Sakristian är en del av kyrkorummet och en central plats i det liturgiska livet, men hur mycket vet vi egentligen om den? Kanske bara att präster och ministranter tågar in i kyrkan därifrån och att folk går ditin för att jaga prästerna eller för att lämna blommor till altaret eller någon staty av ett helgon eller Jungfru Maria. I avsikt att få mer information om vad en sakristia är för något, kontaktade jag pater Klaus Dietz S.J., som är kyrkoherde i S:ta Eugenia församling och ställde några frågor, som han vänligen besvarade.
German Diaz: Vad är sakristian för något?
p. Klaus Dietz: Ordet Sakristia kommer från med latin ”sacer”, sakral, helig – alltså en plats som hänger ihop med det heliga. Sakristian var i början väl bara ett skåp eller en vrå i kyrkrummet. Sedan blev det ett eget rum. De stora domkyrkorna har ibland en sakristia som är en praktfull stor sal. Detta rum befinner sig vanligtvis i närheten av koret så att föremål och personer lätt kan flyttas/flytta sig dit.
I Sveriges medeltida kyrkor byggdes en egen sakristia ofta ett århundrade efter själva kyrkan, vanligtvis på 1300-talet, samtidigt med vapenhuset. Senare konstruerades både kyrkan och sakristian samtidigt.
GD: Vilka funktioner har sakristian i en kyrka?
p.KD: Sakristian är både (1) förvaringsrum för alla föremål som används i gudstjänsterna och (2) platsen där personerna förbereder sig på sina insatser, främst präster, diakoner och ministranter som tar på sig speciella liturgiska dräkter.
I en vanlig sakristia finns ett skåp med liturgiska dräkter: albor (den vita tunikan som påminner om dopdräkten) och mässhakar i grön, vit, röd, violett och ibland svart och sällan rosa färg, beroende på firningsämnet. Till mässhaken hör en passande stola, ett brett band som läggs över axlarna. Diakonernas mässhake och stola har ett speciellt snitt. Dessutom förvaras där korkåpor, svarta talarer och vita korta röklin. Ministrantkläderna i olika format brukar finnas i ett annat skåp eller rum.
I lådor förvaras olika vita textilier: humerale (skulderduk), kalkduk (för att rengöra kalken), lavadoduk (för att torka händerna) och cingulum (gördeln som sammanhåller alban). En annan låda (ibland kylskåp) innehåller hostior (oblater) och vin (vanligtvis vitt lättvin, ibland söta starkviner); dessutom behövs vatten i en karaff eller vattenkran.
Av glas är små kannor för vin och vatten samt en skål för handtvagningen.
I säkert förvar i ett kassaskåp förvaras föremål av ädelmetall: kalk, hostieskål, rökelsekar, aspergil (för vigvattenbestänkning) och monstrans (en sorts metallstjärna i vars mitt den förvandlade hostian - det invigda nattvardsbrödet – placeras för högtidlig tillbedjan).
På hyllor står de böcker som hör till gudstjänstfirandet. Dessutom behövs lådor eller hyllor för alla de små redskap som hör till en sådan arbetsplats.
GD: Vilka är sakristians praktiska funktioner?
p.KD:
# präster, diakoner och ministranter klär på sig i liturgiska dräkter
# man samtalar om uppläggningen av gudstjänsten
# sakristanen sköter ordningen av allt som finns där, sätter upp psalmtavlorna, förbereder blomsterdekorationen och sköter kyrktvätt (om alla dessa uppgifter inte sker på annan plats)
GD: Vem är ansvarig för sakristian?
p.KD: Det har väl alltid funnits någon som spontant eller på uppmaning har hjälpt till med förberedelsen av gudstjänsterna. Sedan växte ansvaret och uppgifterna, en person lärde sig av erfarenhet och/eller genom prästernas instruktioner innebörden av uppgiften. Beroende på församlingens situation förblev sakristanen volontär eller fick en anställning.
Ansvaret för sakristian ligger hos kyrkoherden men han brukar delegera mycket, så att ofta en huvudsakristan kan inbjuda och instruera volontärer som hjälpsakristaner.
En sakristan kan vara allt från enkel assistent till liturgisk specialist. Det är idealet att han/hon vet mycket om kyrkoåret och gudstjänsterna, om skötsel av textilier (renhet, konsthistoria, miljö), om dekoration av blommor och annan utsmyckning, om beställning av vin och hostior samt eventuellt av nya föremål för kyrkan.
En sakristan bör åstadkomma en anda av stillhet och samling som smittar av sig i sakristian till dem som ska agera i gudstjänsten. Hans/hennes uppträdande i kyrkorummet, främst koret, påverkar också dem som redan eller fortfarande befinner sig i kyrkan.
Det är alltid önskvärt att en sakristan och dess medarbetare blir väl informerade före tillsättningen och att de får regelbundet någon form av andlig och kunskapsmässig fortbildning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar