Jag har blivit uppmärksam på debatten om krucifix, att man i Italien och Spanien skulle ta bort krucifixen från de statliga skolorna. Problematiken med krucifix har inte stannat bara i statliga skolor, man talar också om att Sveriges flagga och även 17 andra europeiska flaggor skulle ändras på grund av korssymbolen. Det finns några europeiska länder där statsymbolerna är starkt förknippade med kristendomen.
Jag kommer från ett land där de religiösa symbolerna togs bort från det offentliga rummet, Kuba, och inte bara skolor utan även alla allmänna platser. Samhället skulle vara fritt från religiösa symboler. Religionssymbolerna ersattes av de kommunistiska symbolerna som representerade den nya religionen.
I Europa vill man bygga ett samhälle fritt från religion och det är inte något nytt i historien, utan är en tanke som har sina rötter i den franska revolutionen och dess arvtagare bland moderna ideologier, framförallt leninismen som i hög grad likande de franska jakobinerna. Fientlighet mot religionen i sin tur expanderad världen över tack vare den kommunistiska ideologin, bland annat. Det som kännetecknade den kommunistiska ideologin var just hatet mot religionen.
Jag själv har levande mina minnen av hur förhållandet var mellan religionen och den statliga skolan. Det var totalt förbjudet att bära eller visa något religiöst föremål, bild, bok eller något annat. Ja, att tala om religion eller visa det minsta spår av någon form av tro överhuvudtaget var sataniskt.
Hatet mot religion förkroppsligades också genom ett systematiskt förtryck av religiösa samfund och enskilda troende. På 60- och 70-talet straffades tusentals människor, enbart på grund av sin tro genom att sitta fängslade i de arbetsläger som Castroregimen hade byggt, ofta tillsammans med kriminella.
Kommunisterna trodde att man genom omskolning kunde skapa den nya människa som Che Guevara drömde om. Det var i på början av 90-talet som fientligheten mot religionen började dämpas något. Det hade sin grund i den stora kris som Sovjetunionens upplösning hade medfört, och som gjorde att kubaner åter började söka till kyrkorna eller de andra inhemska religionerna.
Idag talas mycket i Europa att statliga institutioner, som skolor, skall vara ”ickekonfessionella”. Det är riktigt, men, vad menas med det? Staten skall vara ickekonfessionell, och det gäller även ickekonfessionell i förhållande till ideologier eller politiska partier, inte endast ickekonfessionell när det gäller religion. Det är t.ex. statens uppgift att se till att alla barn skall ha möjlighet att skaffa sig en utbildning som sedan kan hjälpa dem i vuxen ålder att komma in på arbetsmarknaden och skaffa sig ett jobb och en karriär. Staten är också garant för välstånd i samhället genom att se till att de mest svaga i samhället får del av den rikedomen som den nationella industrin skapar. Det är statens uppgift att de som inte har resurser och är i behov av sjukvård skall få tillgång till läkare, behandling och medicin. På samma sätt också att skapa en trygg miljö för de äldre, att barn från familjer med låga inkomster beskyddas, ha omsorg om familjerna. Det är grundtanken för varför staten skall vara ”ickekonfessionell”.
Utifrån statens behov av neutralitet, om man kan säga så, kan man förklara att i statliga skolor skall det inte finnas några religiösa symboler, eller bättre sagt, det skall inte finna några ”konfessionella” symboler överhuvudtaget.
När jag ser situationen i t.ex. de franska statliga skolorna när det talas om ”ickekonfessionella” skolor, tänker jag på hur det fungerade i de statliga skolorna på Kuba. Jag minns när jag var i första klass och började lära mig att läsa och skriva. Då fanns det i min klass en flicka som kom från en from katolsk familj. Vid något tillfälle hade hon visat de andra barnen en bild av Maria. När fröken såg vad som pågick blev hon blek av skräck och efter några sekunder började hon reagera. Hon befallde flickan att stoppa bilden in i sin väska och sade att hon inte skulle ta med sig några sådana saker till skolan igen. Varför reagerade fröken på så sätt? Det var frågan som i tysthet gick genom hela klassrummet, vi visste inte riktigt vad det hade för betydelse men vi anade att det hade att göra med att religion var något förbjudet.
Risken idag är att skolan inte kan skilja mellan att vara en ”ickekonfessionell” statlig skola och individerna. Jag kommer så nära min erfarenhet i den kubanska statliga skolan när jag hör att det finns barn som tvingas att ta av sig ett kors, en slöja, en kippa eller en turban. Det är tragiskt att den situationen återupprepas i ett så kallat fritt land. Men, skolverket skall vara konsekvent och inte tillåta andra konfessionella symboler, d.v.s. politiska eller ideologiska. Men, om det skall vara så att skolan bestämmer att inte tilllåta de religiösa eller konfessionella symbolerna, borde den vara konsekvent och inte tillåta att barn, ungdomar, eller lärare bär på sig Che Guevara t-shirt eller andra symboler från andra ideologier.
Pionjärer på en statlig skolan på Kuba. Vad är skillnad med andra religioner?
Det är viktigt att man inte missar att två saker blandas ihop, konfessionella symboler i skolan och individens rätt att bära en konfessionell symbol. Det finns massor med oklarheter som inte får någon förklaring och bara gagnar extremister. Men, vem skulle stå bakom så mycket förvirring? Det inte så svårt att se en dold agenda som vill få bort all religion från samhället och då det inte kan förverkligas strävar man efter ett “religionsneutralt” samhälle. Vill man förstå vad som menas med ett religionsneutralt samhälle, så skall man först se vad det ett ”sexuellt neutralt samhälle” innebär, eftersom att dessa båda neutraliteter har med varandra att göra.
Vad för slags samhälle vill de sociala ingenjörerna bygga ? Om man följer krucifixdebatten får man en liten föraning om vad som kan komma, ett religionsneutralt samhälle. Det är ännu ingen som har kunnat förklara denna obegripliga tanke och den är lika svårförklarlig som tanken om det könsneutrala samhället. För att kunna förstå hur det religiösa har att göra med det sexuella, måste de som är involverade i den problematiken förstå de starka band som binder samman den religiösa aspekten av människan med det sexuella och det reproduktiva. Att föreställa sig ett religionsneutralt samhälle är orimligt, och om man inte tror det, då är det bara att läsa i media om debatten kring krucifixförbud i Europa.
Debatten om krucifixförbud och om religiösa symboler i statliga skolor kan ha en positiv sida för katolikerna och de andra kristna samfund som är inblandade. Det är en situation som inbjuder till att komma ut i det offentliga rummet och visa samhället vad de kristna står för och vilka värderingar den kristna religionen har, och inte minst vad krucifixen innebär för de kristna. I ett land som Kuba ville staten ta bort krucifixen och andra religiösa symboler inte bara i det offentliga rummet, utan också från hemmet och även från individen i en inre och yttre dimension, men om dessa symboler har överlevt är det tack vare att de troende istället för att försvara ett krucifix hängande i en statlig skola, alltid visade och levde korsets betydelse och budskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar